Fru talman! Det var ett väldigt underligt uttalande från en tidigare talare – en riksdagsledamot som inte vet någonting om mitt politiska handlande. Jag har kämpat för aborträtten i väldigt många år. Jag kommer från Chile, där aborter har varit förbjudna, och jag var en av dem som kämpade hårt för att få igenom aborträtten där. Så kom inte och försök måla upp en bild av mig som inte är sann!

Jag har blivit anklagad av medlemmar av ledamotens parti för att bära en Hamassjal här i riksdagen. Jag vet inte om ni känner till detta, fru talman, men det finns en aborträttssjal från Argentina. Den är grön och har bland annat galgen som mönster. Det var galgen som många kvinnor använde för att göra abort och riskerade sina liv med. Det var den sjalen jag hade på mig, men tyvärr har inte Sverigedemokraternas medlemmar koll på sådana saker. De pratar ju inte så mycket om kvinnors rättigheter.

Låt oss återgå till frågan. Övergripande mål för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället i sina egna liv, som ministern sa. Jag tycker att det är ett otroligt fint mål, och jag håller med om varenda del. Men målet ska också innefatta kvinnor som använder hijab, niqab eller burka. Det ska innefatta alla kvinnor.

Jag tror att man blandar ihop saker när man försöker låta bli att prata om att kvinnor faktiskt har rätt att bestämma om de vill bära en niqab och i stället börjar prata om hedersvåldsproblematiken. Jag tänker att det finns kvinnor i Sverige som vill kunna göra det. När man börjar lägga sådana här typer av värderingar på hur kvinnor ska klä sig eller inte är det väldigt oroväckande. För vad händer i morgon när andra, som kanske vill gå ännu längre, tar över regeringen?

Jag har sett det själv. Under diktaturen i Chile var det första militären gjorde när de klev ut på gatan att börja kräva att kvinnor skulle klippa sönder byxorna. Kvinnor skulle inte använda byxor. Om man jobbade som sekreterare i Chile fram till slutet av 90-talet eller början av 2000-talet skulle man på vissa kontor inte använda vissa skor, utan man skulle ha högklackat och kort kjol. Det var det som passade en sekreterare.

Jag tror att vi gör jämställdheten en otjänst när vi börjar blanda ihop de här sakerna. En sak är att stärka kvinnor, unga och barn i att kunna använda de uttryck de vill och gå den väg de vill inom religion och samhälle. Det finns ett bra arbete att göra där. En annan sak är att tvinga vuxna kvinnor att lägga sin religionsfrihet åt sidan. Då är vi på väg till en annan typ av samhälle.