Fru talman! Jag kan inte låta bli att fundera på hur ofta man får höra ministrar försöka undvika själva frågorna genom att prata om någonting annat. Ministern pratade om jämställdhet – detta fina ord – men undvek systematiskt den centrala frågan om regeringsföreträdares egna uttalanden, som inskränker kvinnors självbestämmande. Ministern talar om hedersförtryck, ett verkligt problem som jag också bekämpar. Men det används som en rökridå för att slippa ta ansvar för regeringsföreträdarnas ord om niqab och burka.

En kvinna berättade för mig hur hon tvingades ta av sig hijaben, inte för att hon ville utan för att hatet och diskrimineringen blev för stora. Hon sa: När regeringen säger att den skyddar mig samtidigt som dess retorik eldar på hatet känns det som ett dubbelspel mot min kropp och mig.

Det här är hyckleri. Man hänvisar till Cedaw i svaret, men man glömmer artikel 5, som uttryckligen kräver att stater vidtar åtgärder mot fördomar och sedvänjor som bygger på idéer om kvinnors underordning. När era regeringskollegor sprider fördomar om muslimska kvinnor som behöver räddas från sin klädsel bryter ni mot Sveriges internationella åtaganden. Det görs dessutom i en kontext där islamofobin ökar markant. Europadomstolen har klart slagit fast att skydd av religionsfriheten är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det får inte bara vara politisk opportunism.

Mina frågor till ministern är enkla och direkta. Hur många fler kvinnor måste offra sin religiösa identitet innan ni tar ansvar för regeringens språkbruk? Står ni bakom uttalandet från regeringsföreträdare om att man ska förbjuda niqab? Hur kommer ni att stoppa den fruktansvärda islamofobi som skapas? Den ökar genom det här språkbruket.