Herr talman! 28-åriga Josephine Lönnqvist lovades via Steg till arbete praktisk arbetslivserfarenhet. Det var ett fint upplagt program med arbetskonsulenter och arbetsterapeuter, som inte bara skulle lära deltagarna hur man hittar ett jobb utan också kartlägga deras möjligheter.

I själva verket hamnade hon hos konsult- och bemanningsbolaget Arcus Utbildning & Jobbförmedling AB, där hon dessvärre mest satt och fikade och tittade på Youtubeklipp på dagarna.

Mina frågor till arbetsmarknadsministern blir därför: Hur kan regeringen försvara att det statliga programmet Steg till arbete tillåts bekosta verksamhet hos privata företag som Arcus, där deltagarna inte får någon verklig praktik och hjälp? Och vad vill Johan Britz säga till Josephine och andra i samma situation för att de ska känna hopp i stället för hopplöshet?