Fru talman! Jag tackar för orden om att Aylin Nouri äntligen har fått upp ögonen för kostnadskontroll. Jag har haft uppdraget i ungefär ett halvår, men jag tackar ändå för övertron. Jag har varje dag betonat att det behövs kostnadskontroll över infrastrukturleden och att det är orimligt att kostnaderna skenar med flera hundra procent.

Låt mig återgå till min inledning, fru talman. Det handlar om respekten för varenda skattekrona och möjligheten att skapa mer infrastruktur i landet. Det är här regeringen blir svaret skyldig. Det finns inga förslag som på riktigt får bukt med den enorma kapacitetsskuld som råder i Sverige. Det finns inga gedigna helhetsgrepp för att komma åt de skenande kostnader som infrastrukturen lider av. Jag efterfrågar detta. Vad jag med bestörtning ser är förslag som i stället handlar om att kapa viktiga investeringar i vårt land.

Ministern och jag debatterade detta för några veckor sedan, och jag säger nu det jag sa då: Att kapa satsningar som kommunerna redan har gjort planer för, som ska skapa mer jobb, bostäder och tillväxt, är inte kostnadskontroll. Det borde vi vara överens om. Det är att fortsätta att ha kvar flaskhalsar som hämmar tillväxten i Sverige.

Att låta kostnader fortsätta att skena, att skicka notan till vanligt folk – som i Västsverige, där det finns oro för en förlängd trängselskatt, eller på andra håll i landet där man oroar sig för att investeringar inte blir av – innebär att bördan landar på vanligt folk.

Fru talman! Så kan vi inte ha det.