Fru talman! Jag tycker att det blir olyckligt när ministern fokuserar på en uppfattning som han av någon anledning har om vad Socialdemokraternas politik kring underhållet är snarare än att lyssna på vad jag sa i mitt inlägg. Det är inte så att Socialdemokraterna vill återförstatliga allt järnvägsunderhåll. Jag har aldrig uttryckt det, och det är inte vad vi tycker. Det ska finnas upphandlingar.

Det jag sa var att vi behöver få till upphandlingar som fungerar. Just nu har vi ett arbetssätt från Trafikverket som bygger på att upphandlingar är väldigt korta och väldigt detaljstyrda. De är också geografiskt begränsade på ett sätt som gör att de bästa anbuden inte möjliggörs.

Att försöka klistra på en ideologisk felmärkning blir inte bra. Det vi socialdemokrater vill är att Trafikverket ska utföra en del av underhållsarbetet. Jag menar att det framför allt handlar om att den myndighet vi har som ansvarar för vår infrastruktur faktiskt ska ha kompetens att utföra upphandlingar på ett korrekt sätt.

Den här debatten handlade ju om kostnadskontroll. Det blev inte så mycket om detta i ministerns svar, så låt mig återgå till det. Jag välkomnar att ministern säger sig vilja göra mer, för det här handlar om att vi ska få mer för pengarna och om respekten för varje skattekrona – varje skattekrona som Sverige så akut behöver. Men det handlar faktiskt om att möjliggöra mer infrastruktur och att pengarna avsatta till infrastruktur inte ska försvinna utan att vi faktiskt ska få ut mer infrastruktur i det här landet genom att använda våra begränsade resurser på ett korrekt sätt.

Att då, som ministern gjorde i sitt svar, hänvisa till att följa upp vad Trafikanalys säger och invänta eventuella åtgärder efter det räcker inte. Det löser inte heller de skenande kostnaderna att inrätta en riskreserv. Det stoppar inte överkostnaderna, utan det täcker snarare upp för dem.

Med all respekt menar jag att det inte heller räcker att hänvisa till vad Trafikverket gör, för det är snarare myndighetsbeskrivningar jag hör än konkreta politiska direktiv eller en tydlig vilja att ta ett statligt ansvar för att miljarder inte ska försvinna ut i stället för att gå till det de är avsatta till.

Jag eftersöker en tydlig vilja och en statlig kontroll så att vi får upphandlingar som fungerar och en infrastruktur som, som sig bör, präglas av respekt för att detta är en helt kritisk samhällsnytta och inte vilken marknad som helst.

I slutändan, fru talman, handlar det om någonting som påverkar människor i deras vardag. När staten inte kapar de skenande kostnaderna utan låter dessa få vältra ut över våra kommuner och våra invånare boende i kommunerna sätter man bördan på vanligt folks axlar. Vanligt folk får inte infrastruktur för att man så att säga sparar in genom att i praktiken göra nedskärningar. Det är vanligt folk som får vänta på tåg – vänta och vänta – och som inte ser bostadsbyggandet komma igång, arbeten komma till eller tillväxten komma igång.

Jag vill därför passa på att fråga en gång till om det jag inte fick svar på: Hur ska regeringen säkerställa att kostnadskontrollen inte fortsätter att landa på kommuner och vanligt folk? Vad är planen?