Fru talman! Flera andra länder runt om i Europa har ju bidragit till landanslutningsavgiften och tagit hand om den i projekt som dessa. Svenska kraftnäts bedömning får man kanske bolla tillbaka och fråga dem vad det är som gör att det är möjligt i andra länder men inte i Sverige. Vad är det som gör att Sverige så tydligt bryter mot statsstödsreglerna när inte andra länder gör det? Det skulle man kunna fråga dem om.

Jag reagerar på några saker i ministerns andra anförande. Hon säger till exempel att det är viktigt med mer energiproduktion på kort sikt och nämner själv vindkraft som ett exempel. Kriegers flak hade kunnat vara klart 2030. Det hade kunnat ge 2,7 terawattimmar per år när det blivit färdigt. Det är el till nästan så många hushåll som det finns i hela Skåne. Det är ett projekt som kan bli klart på kort sikt. Det är dessutom ett projekt som kan ge väldigt mycket el till södra Sverige. Jag tycker därför att det blir lite märkligt när man säger att vi behöver mer energi på kort sikt och nämner vindkraft men samtidigt inte vill att det tydligaste projektet, Kriegers flak, ska komma till stånd.

Om man menar att detta inte kan göras på marknadsmässiga grunder hoppas jag att energi- och näringsministern har haft en dialog med det statliga bolaget Vattenfall om vad det är som gör att det är så. Är det något annat än landanslutningsavgiften som gör att Vattenfall inte ser att det här kan göras på marknadsmässiga grunder?

Det som kablats ut från Vattenfall – i varje fall offentligt – är att det är landanslutningsavgiften som gör att man inte anser att det går att få ekonomi i det hela. Man har dessutom en konkurrenssituation där andra havsvindkraftsprojekt runt om i Europa får landanslutningsavgiften betald.

Överlag pratas det mycket om att saker och ting ska stå sig på marknadsmässiga grunder, och det var ministern också inne på. Det finns andra energiprojekt som regeringen driver väldigt hårt som inte står sig på marknadsmässiga grunder. Därför blir det lite speciellt när man pekar ut Kriegers flak och att just detta projekt ska stå sig på marknadsmässiga grunder, medan det finns många andra stora energiprojekt som inte gör det.

I de fallen ska staten ta risker och kostnader. Det finns till och med förslag inom till exempel kärnkraften att man ska garantera ett lägstapris på kärnkraft i 40 år. Om det inte är att hjälpa ett energiprojekt som inte har marknadsmässiga grunder så vet jag inte vad det är. Men jag kanske övertolkar ministern. Jag fick ju ändå höra att jag var någorlunda av en favorit, så jag kanske inte ska vara alltför elak i mina kommentarer.

Jag vill återkomma till det som jag avslutade mitt första anförande med innan ministern får ordet igen. Jag upplever att det finns öppningar för att nå en energiöverenskommelse i vårt land. Det verkar finnas ett genuint intresse från energi- och näringsministern. Att detta intresse är besvarat av socialdemokratin har energi- och näringsministern själv gett uttryck för i olika sammanhang.

Därför vill jag återigen säga att jag verkligen tror att man lätt hade kunnat komma överens om Kriegers flak. Det skulle ge mycket el på kort tid, och det hade varit ett välkommet tillskott till energiproduktionen i Sverige. Bara för att Sverige och Danmark är de länder i världen som har mest vindkraft är det inte så att man inte kan ha ännu mer vindkraft. Det är ju energi oavsett om Sverige eller Danmark har mest vindkraft.