Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Den här debatten handlar om något viktigt och grundläggande: kostnadskontroll och respekt för våra gemensamma resurser. Som Gustav Möller en gång så väl uttryckte det: Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Vi har ett ansvar att använda skattebetalarnas pengar klokt.

Men i dag ser vi en situation som är helt orimlig och ohållbar. Jag hoppas och tror att ministern håller med mig om detta. Kostnaderna för svensk infrastruktur har skenat med flera hundra procent. Spårbyggen är i dag sju gånger dyrare än för 50 år sedan. Och kostnaderna för att bygga infrastruktur har ökat långt snabbare än produktiviteten i sektorn, vilket gör att vi i dag får betydligt mindre gjort för samma pengar. Sverige sticker också ut negativt i internationell jämförelse genom att vi får mindre infrastruktur för varje satsad krona.

Rapport efter rapport har visat detta länge. Problemen börjar redan i planeringsfasen. Det är långa processer, svag kostnadskontroll, kortsiktiga upphandlingar som premierar lägsta pris och inte bästa samhällsnytta eller långsiktighet, splittrat ansvar och ett system som inte premierar innovation eller robusthet. Man bränner stora summor på omtag, administration och juridik – pengar som borde ha gått till arbete och samhällsnytta. Man riskerar att miljardbelopp försvinner genom ineffektivitet. Det är stora pengar, fru talman, som Sverige behöver för försvaret, för välfärden och för den faktiska infrastrukturen.

Det här gör mig upprörd, för det skulle inte behöva vara så här om staten tog sitt ansvar för styrning och kostnadskontroll. Här menar jag faktiskt att flera regeringar inte har gjort tillräckligt. Men jag vill också säga att inte heller denna regering gör tillräckligt.

Förutom att de inte gör tillräckligt är regeringens och Sverigedemokraternas blinda fläck marknadskrafterna, som de har en övertro på. Man ser inte samhällets infrastruktur som kritisk utan som något som marknadskrafterna kan lösa. Det finns en övertro på att marknaden, inte staten, ska se till att varje investerad skattekrona i infrastrukturen går till det som gör mest nytta.

Jag noterar att ministern inte nämner vad det kostar Sverige att ha världens mest avreglerade järnväg, och jag noterar att regeringen och Sverigedemokraterna inte vågar tala om vad det kostar när marknadsstyrningen brister. Låt mig säga något om det!

Den långtgående marknadiseringen av infrastrukturen har skapat ett splittrat system. För mycket av pengarna går som sagt till administration, upphandling och juridik i ett marknadiserat system. Det är helt enkelt mycket mer lönsamt för marknaden att investera i och fokusera på akuta och dyra insatser snarare än långsiktighet och förebyggande underhåll.

Detta i kombination med att vi har ett system med korta och alltför detaljstyrda upphandlingar från Trafikverket leder till högre kostnader och sämre helhetsstyrning. Vi får inte mest samhällsnytta för varje krona.

Det ministern beskriver räcker alltså inte. Det behövs ett helhetsgrepp. Det räcker inte att hänvisa till uppföljningar av myndigheter eller ett par enskilda uppdrag. Jag frågar därför ännu en gång: Vad kommer den här regeringen att göra?