Fru talman! Jag kan förvarna infrastrukturministern om att vi kommer att ses här i kammaren igen.

Givetvis kommer vi gotlänningar att följa det här oerhört nära och verkligen följa upp att det blir en förändring. Även om nästa avtal blir mindre priskänsligt befinner vi oss ju i en situation där våra priser har ökat med över 50 procent på väldigt kort tid, så vi rör oss på en väldigt hög nivå. Även om infrastrukturministern säger att nästa avtal kommer att bli mindre priskänsligt rör vi oss på en väldigt hög prisnivå. Det måste man komma ihåg.

Det är också så att vi befinner oss i dyrtider – allt blir ju dyrare – men också i tider av höjd beredskap. Vi behöver hålla ihop det här landet. Det är inte rimligt att Gotland hamnar längre och längre ifrån fastlandet i en tid när vi behöver hålla ihop.

Det är heller inte rimligt att vi gotlänningar har svårare att lösa arbetspendling, har mindre inflyttning och får färre investeringar. Prisnivåerna i färjetrafiken är ett hot mot tillväxt och utveckling på Gotland. Det är otillfredsställande.

Jag vill uttrycka optimism inför den fördjupade analysen. Jag tror att man kommer att häpna över en del av de avarter som avtalet faktiskt möjliggör. Där måste staten ta ett större ansvar.

Jag undrar också om infrastrukturministern menar att Gotlandstrafiken är rätt klassificerad. Det är en fråga som jag vill skicka med för framtiden. Är det inte dags att vi blir en del av den nationella infrastrukturen i stället för att klassas som olönsam kollektivtrafik?

Därtill är det så att Sverige till skillnad från många andra länder saknar en ö-politik. Det kanske är dags att inspireras av andra EU-länder? Det får ministern gärna kommentera.

Avslutningsvis är jag oerhört glad över att ministern har hittat tid i sin kalender för att ta emot namninsamlingen. Jag menar att det är väl investerad tid.