Fru talman! Ibland får man ordna anletsdragen. Det är det jag försöker göra just nu, för detta är ju, precis som infrastrukturministern just sa, ett oerhört viktigt besked för Gotland.

Utifrån hur svaret formulerades var jag beredd på att tolka även fortsättningen som ett långt nej. Det var så jag tolkade svaret, men nu låter det ändå som att regeringen faktiskt har hört nödropen från Gotland. Det fyller mig med viss tillförsikt.

Vi gotlänningar kan inte sitta still i båten när det här pågår – förlåt ordvitsen! – och se hur vi ganska raskt glider längre och längre ifrån fastlandet.

Jag hör att infrastrukturministern har tagit del av Region Gotlands undersökning, och det är oerhört viktigt att de siffrorna har kommit infrastrukturministern till del. De visar oerhört tydligt att det handlar om en absurt stor del av de gotländska hushållens inkomster varje månad.

Det utrymme som finns kvar när alla de oundvikliga räkningarna är betalda och som kan läggas på en resa till mormor och morfar eller på att göra något under en helg med familjen – allt det som alla på den andra sidan av kommungränsen kan göra – kostar oerhört mycket för en gotlänning i dag. Detta måste få ett slut.

Vi har en situation som är helt bisarr. Vuxna gotlänningar är hänvisade till folktandvården i Nynäshamn när vi inte kan gå till tandläkaren hemma hos oss. Det är alltid dyrt att gå till tandläkaren, men att dessutom ha dyra kostnader för Gotlandstrafiken blir verkligen sten på börda.

Av den undersökning och Region Gotlands siffror som infrastrukturministern hänvisade till framgår också att en inte oansenlig del av gotlänningarna givet prisläget inte ens kan lämna ön, så som det är just nu. Det blir absurt i en välfärdsstat år 2025 att befinna sig i någon form av kommunarrest. Så kan vi inte ha det. Det är vedervärdigt och ovärdigt Sverige år 2025.

Nu när regeringen ska titta mer fördjupat på det här tillsammans med Trafikverket har jag ett medskick om problematisering av begreppen takpris och maxpris, som figurerar mycket i debatten. De är väldigt svåra för oss gotlänningar att förhålla oss till, för de speglar inte det faktiska pris vi betalar när vi kommer fram till kassan i operatörens system. Det blir högre kostnader än vad takpriset och maxpriset speglar.

Vi har också dynamisk prissättning i Gotlandstrafiken. Det är ett ganska nytt fenomen för oss. Det gör att vi också har oerhört svårt att förutsäga vilket pris vi faktiskt kommer att få betala för en resa tur och retur till fastlandet. Denna osäkerhet och otrygghet tycker jag inte att vi gotlänningar förtjänar. Vi måste kunna trafikera vår landsväg på likvärdiga villkor.

Jag kan också understryka att Region Gotlands typfallsanalys tydligt visar att även om en familj bokar till minipris är det en oerhört stor andel av hushållets KALP, alltså kvar att leva på, som tas i anspråk för att utnyttja färjetrafiken. Det är helt orimligt.

Jag ser fram emot den fördjupade analysen. Jag hoppas verkligen att den leder till en förändring, för Gotland hamnar längre och längre från fastlandet. Vi dör, som en del säger, just nu sotdöden.

(Applåder)