Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

I Sverige beräknas partiklar orsaka 6 700 förtida dödsfall varje år, och 1 400 av dem kan härledas till trafiken. I takt med teknikutvecklingen har bilutsläppen blivit mindre synliga. Partiklarna har blivit mindre och farligare, och det är de allra minsta partiklarna som är absolut farligast. De tar sig in i kroppen och påverkar hjärta, lungor och hjärna.

Forskningen har visat att det finns ett samband mellan PM2,5, alltså små partiklar som släpps ut, och ökad risk för diabetes, demens och flera cancerformer. Särskilt barn är känsliga för de här partiklarna. De resulterar bland annat i astma, försenad lungutveckling och svagare lungfunktion.

Dieselbilarnas partiklar har blivit mindre och farligare. Barn, äldre och personer med hjärt-kärlsjukdomar är allra värst drabbade. Ändå underkänns endast 0,05 procent av de kontrollerade dieselbilarna i Sverige. Det är tydligt att det svenska systemet inte fångar upp de sjuka bilarna, det vill säga de bilar som är skadade, och de bilar som är manipulerade. Vårt system är 30 år gammalt.

Andra länder i EU, exempelvis Tyskland, Belgien och Holland, går nu före och visar att det går att mäta partiklar och få bort det fåtal bilar som är så enormt skadliga och som orsakar så många förtida dödsfall. Varför vill regeringen inte införa ett system för avgasbesiktning i Sverige som i likhet med systemen i Tyskland, Belgien och Holland räddar liv? Varför vill regeringen vänta på en EU-föreskrift? Det kan ta många år innan den ens är beslutad, och det tar ännu längre tid innan den är på plats.

Det är för mig som socialdemokrat helt obegripligt att Sverige inte vill vara ett föregångsland när det gäller miljö, hälsa och hur vi hanterar våra partiklar när det gäller avgaserna. Min fråga till statsrådet är därför: Varför vill ministern vänta på EU och att dess långsamma maskineri ska komma igång och börja rädda liv?