Fru talman! Tack till energi- och näringsministern för svaret! Jag förstår att man inte är ministerns eller regeringens favorit när man återkommer till det här törnet i regeringens sida. Det är ju inte första gången vi pratar om Kriegers flak. Men att det här är ett törne i regeringens ömma sida är inte svårt att märka när man lyssnar på ministerns svar i dag. Ministern började sitt svar med att påstå, som vanligt med stort retoriskt eftertryck, att hon inte förstår vad det är för åtgärder som avses. Det är ett tydligt tecken på att detta är en besvärlig fråga för regeringen.

Jag måste ändå säga att när jag hörde svaret här i kammaren i dag blev jag lite förvånad över den hårda utgångspunkten. Jag tycker trots allt att ministern har varit ganska öppen med att hon ville se en bred energiöverenskommelse. Om staten skulle stötta ett energiprojekt som kunde ge väldigt mycket hjälp till södra Sverige i absolut närtid hade det varit att plocka en ganska lågt hängande frukt. Det tror jag faktiskt att energi- och näringsministern också egentligen vet. Det är därför ministerns inledning blir så speciell.

Fru talman! Jag tror att ministern vet vad det är för åtgärder som jag menar, nämligen att se till att vindkraftsparken byggs. Det har gått att göra på både den danska och den tyska sidan. Nog borde det gå på den svenska sidan också, om det verkligen funnits en vilja att få mer el snabbt till skåningarna och södra Sverige.

Ministern pratade bland annat i sitt svar om en rapport de kommer att ta emot i december om incitament till att få igång elproduktion. Det är lovvärt, men samtidigt behöver vi inte en rapport för att veta att om landanslutningsavgiften betalats av staten, som den gör i många andra länder, hade Vattenfall redan tryckt på knappen och bygget kommit igång.

Ministern brukar säga att långsiktiga spelregler i energipolitiken efterfrågas av näringslivet och att det är önskvärt att ha sådana regler och överenskommelser på plats. Det är vi överens om. Tyvärr blev det ingen energiöverenskommelse. Det är bara att beklaga. Varför det blev så vet nog energi- och näringsministern bättre än jag, även om jag har mina teorier. Hela regeringsunderlaget var nog inte lika pigga på en överenskommelse som energi- och näringsministern har gett uttryck för att vara.

Om det nu är långsiktiga spelregler som efterfrågas och ministern anser att det är viktigt med mer energiproduktion i södra Sverige är det tämligen enkelt, i alla fall enligt min och Socialdemokraternas mening, att plocka de lågt hängande frukter som kan ge mer energiproduktion och dessutom ge det väldigt snabbt.

Jag skulle säga att få frukter är så lågt hängande som att komma igång med bygget av Kriegers flak. Det går inte att skylla på ett säkerhetsintresse eller på Försvarsmaktens vilja när det gäller Kriegers flak. Allting finns klart. Det som krävs är att staten står för landanslutningsavgiften, vilket gällde när projektet först sjösattes av det statliga bolaget Vattenfall och vilket som sagt inte är ovanligt i andra länder i Europa.

Fru talman! Det primära är väl ändå att få till energiproduktion i södra Sverige? Varför ska regeringen behandla Kriegers flak som ett projekt som tvunget måste stå sig på marknadsmässiga grunder? Kommer regeringen att göra likadant med alla andra energiprojekt i södra Sverige? Utifrån den retorik man hör från regeringen i andra frågor som gäller energiproduktion verkar det inte så.

Jag ska återgå till lågt hängande frukter. Vill man på riktigt ha mer energi snabbt, få långsiktiga överenskommelser och plocka de lågt hängande frukterna ser man till att Kriegers flak blir byggt. Jag kan inte teckna firma för Fredrik Olovsson, men om ministern vill lämna besked här i dag om att komma överens med Socialdemokraterna om att bygga Kriegers flak tror jag att Fredrik Olovsson välkomnar det. Vad säger ministern? Är vi överens? Är Kriegers flak a go?