Fru talman! Jag kan bara konstatera att Markus Selin nu har haft tre tillfällen på sig att rikta konkreta frågor om det här icke-papperet, men han har liksom inte kommit till skott i den här debatten. Han svävar ut och uppehåller sig vid ungefär allting annat. Det är min skyldighet att försöka, så att säga, besvara det talade ordet i den här kammaren och att försöka fånga upp vad ledamoten egentligen far efter. Det är nog inte helt tydligt för dem som har lyssnat på den här debatten.

Jag kan konstatera att vi skickade in icke-papperet för att ge Sveriges bidrag när det gäller hur vi tycker att kommissionen bör utforma den här demokratiskölden. Det handlar om att ha förmåga att motstå informationspåverkan riktad mot EU och medlemsstater från antagonistiska stater eller statsliknande aktörer. Men det handlar också om att bibehålla perspektivet att det här är en nationell angelägenhet, det vill säga inte mer av centralisering och inte mer av överstatlighet. Det handlar om att kunna framhålla best practice. Där framhåller mycket riktigt regeringen Myndigheten för psykologiskt försvar.

Fru talman! Det är faktiskt inte Myndigheten för psykologiskt försvar som representerar härdsmältan i det här sammanhanget, utan den finns representerad på en annan plats i den här debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.