Fru talman! Jag tackar ledamoten för en bra diskussion. Det är viktigt att vi pratar om hur vi kan använda vår natur på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Det gör vi när vi jagar i Sverige. Det finns noggranna föreskrifter för hur jakten ska gå till, och det finns duktiga jägare i Sverige som tar fantastiskt ansvar för alla regler som ska upprätthållas. De är inte få, och vi vill verkligen värna jägarnas förtroende.

Det gör mig bekymrad när jag får höra att folk i Orsa och generellt alla som nyttjar Korpimäki naturreservat är besvikna över regeringens beslut. Detta handlar faktiskt om att regeringen av formella skäl har fattat beslutet därför att länsstyrelsen har brustit i sin handläggning. Det är formella skäl som ligger till grund för att vi upphäver länsstyrelsens beslut och tycker att de ska göra en ny prövning.

Det är svårt att från regeringens sida gå emot bedömningen av vilka lagar som ska uppfyllas eller inte, vilka regelverk som ska uppfyllas eller inte, från länsstyrelsens sida. Det är inte en bedömning som ska göras lättvindigt. Om vi anser att länsstyrelsen inte har följt de regler som finns om dessa beslut skulle det vara fel av regeringen att inte hänvisa ärendet tillbaka. Regeringen skulle agera felaktigt om vi tycker en viss sak i själva sakfrågan.

Vad som har hänt är att länsstyrelsen inte har handlagt ärendet på rätt sätt, och därför lämnar man tillbaka ärendet till länsstyrelsen för att de ska göra en ny prövning. När den prövningen är korrekt kommer en bedömning att göras i frågan om man ska få jaga eller inte. Diskussionen nu är inte om jakten ska få ske eller inte, utan det nuvarande beslutet baseras på formella skäl, nämligen att länsstyrelsen har brustit i sin handläggning. Jag vill vara mycket tydlig med det.

De föreskrifter som finns för jakt i naturreservat kräver att det är själva naturreservatets syfte som ska upprätthållas genom att undvika jakten. Om det är en population som exempelvis inte finns inom naturreservatet utan på andra platser är det ett typexempel på att naturreservatets syfte inte är att utgöra miljö för just den arten. Då bör inte bedömningen av huruvida jakt ska ske eller inte påverkas.

Men det ska också nämnas att det är en fråga om en juridisk bedömning. De ärenden där vi hanterar exempelvis överklaganden av länsstyrelsers beslut sker i samråd med skickliga jurister som gör goda bedömningar och där vi tillsammans diskuterar frågan. Det är självklart så att den jakt som sker i naturreservaten påverkas mycket av hur de arterna naturligt existerar i de områden som skyddas.

Mer och mer skyddas. Vi vet att det i Sverige finns över 5 000 naturreservat. Nya naturreservat bildas med jämna mellanrum, och det kräver mer diskussion och debatt om hur föreskrifterna ser ut och hur regeringen hanterar överklaganden av när staten gör bedömningar om att bilda naturreservat och hur vi sedan använder naturreservat – för jakt och rekreation.