Fru talman! Då väljer jag att upprepa vad jag redan har påpekat om hur regeringen hanterar en förbättring av scenarierna, nämligen att vi har beslutat om flera olika uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet.

Vi har utvecklat arbetet med utsläppsinventeringar och att se över olika modeller för samhällsekonomin för att helt enkelt se hur vi kan förstärka våra bedömningar av klimateffekter.

Vi har lämnat uppdrag om att ta fram vägledningar avseende klimateffektbedömningar och klimatpolitikens kostnadseffektivitet för att se till att få en bättre bedömning av hur det ser ut.

Inför framtagandet av 2023 års klimathandlingsplan utökades antalet myndigheter som fick i uppdrag att arbeta med att ta fram underlag till handlingsplanen. Det är något som vi menar kan förbättra träffsäkerheten från tidigare år.

Vi har haft flera olika rundabordssamtal där vi på olika sätt försökt hämta in underlag från näringsliv, civilsamhälle, akademi och andra för att hantera de här frågorna men också många andra. Exempelvis har regeringen gett ett uppdrag till en särskild utredare, som har tittat på hur Sveriges klimatpolitik kan utvecklas utifrån förändringar på europeisk nivå. Det är också ett sätt att förstärka och förbättra både vår analyskapacitet och synen på förslagen.

Det pågår alltså ett väldigt omfattande arbete. Och jag har diskussioner med generaldirektörer med jämna mellanrum, så jag ser inget särskilt skäl till att kalla till mig dem.

Jag tycker också, fru talman, att den här debatten hade varit väldigt intressant att ha exempelvis efter 2023 års resultat. Man kunde ha kallat till en sådan interpellationsdebatt år 2024 och frågat vad regeringen gör för att förbättra sin kapacitet och analysera de här prognoserna. Prognosen visade ju att utsläppen skulle öka, men de minskade. Någon sådan interpellationsdebatt ville man dock inte ha eftersom man i det här tyvärr har större fokus på att kritisera regeringens klimatpolitik. Man vill hitta en ny vinkel på den frågan.

Jag förstår att man vill ha en debatt om klimatpolitiken. Man vill diskutera de olika scenarierna eftersom oppositionen föredrog ett annat scenario än det regeringen valde. Men det är så att prognoserna är osäkra. Ibland säger prognosen att utsläppen kommer att öka, och sedan minskar de. Den här gången sa prognosen att utsläppen kommer att öka en viss mängd, och sedan ökade de en annan mängd än prognosen påstod. Det här är något som är svårt att förutspå.

Det är verkligheten, fru talman. Det är den fråga som vi diskuterar i dag. Man kan göra mycket för att förbättra analyserna, men det här handlar i grund och botten om att det är osäkert att räkna på utsläpp. Det är osäkert i olika modeller för samhällsekonomins utveckling. Det är något som man ständigt kommer att behöva arbeta för att förbättra.

Jag menar att det är bra om exempelvis Naturvårdsverket vill ge oss ett underlag till budgeten som vi ska bygga vår politik på, men det blir svårt att sätta två olika reduktionsplikter. Vi har en reduktionsplikt. Vi har en budget. Vi har en post för hur mycket vi ska satsa på att återställa våtmarker. Då är det bra om vi har en bedömning att utgå från och inte två bedömningar som en arbetsgrupp tittar på för att sedan leverera en bedömning till mig som jag ska bygga en budgetförhandling på. Det här menar jag är en förbättring, som svar på den frågan.

Det är fantastiskt att ledamoten lyfter fram att man vill öka takten på elektrifieringen. Jättebra! Det tror jag att de flesta av oss vill göra, men vi vill göra det på olika sätt. Det är det som blir så intressant.

Man kritiserar också regeringen för en flackande politik för reduktionsplikten. Innebär det att oppositionen vill gå tillbaka till sin förra reduktionspliktsplan? Socialdemokraterna har också en ny plan för reduktionsplikten. Sedan ska man samarbeta med Miljöpartiet, som numera vill avskaffa reduktionsplikten efter ett visst årtal. Jag skulle därför säga att flackandet är en konsekvens av verkligheten.