Fru talman! Jag tänkte börja där vi är överens. Det låter bra att ta reda på hur myndigheternas analyskapacitet kan förbättras. Min fråga i den här debatten handlade just om vad regeringen vill göra för att säkerställa att underlagen är korrekta så att man baserar klimatpolitiken – i slutändan Sveriges klimatpolitik – på en trygg grund där vi vet att de antaganden som myndigheterna gör stämmer.

Det som Riksrevisionen säger är att till exempel Naturvårdsverket baserar sina scenarier på underlag som i sig kan innehålla väl tilltagna idéer eller antaganden, till exempel att det går snabbare med elektrifieringen och att industrin kommer att få den försörjning den behöver. Om detta inte stämmer är det allvarligt, för då betyder det att hela Sveriges, alltså Sveriges regerings, klimatpolitik bygger på en ihålig grund.

Det är detta jag skulle vilja höra om från klimatministern. Jag skulle önska att vi i slutanförandet kunde få en redogörelse för vad klimatministern vill göra för att säkerställa att vi inte bygger politiken på sådana osäkerheter.

Sedan har det varit mycket ilska i den här debatten från klimatministerns sida. Jag skulle önska att tonläget sänks lite, att vi kan ha ett samtal och att klimatministern kan lyssna på de förslag som Socialdemokraterna har.

Vi har till exempel sagt att vi vill öka takten i elektrifieringen. Vi är oroade över att den stannar av. Vi är oroade över att regeringen inte vill ha en energiöverenskommelse. Vi ser att näringslivet suktar efter det. Vi tycker att det är väldigt negativt för transportutsläppen att man har haft en flackande politik när det gäller reduktionsplikten. Det har inneburit att Sverigebränslet har stannat av och att vi definitivt förlorar både jobb och möjligheter framåt.

Dessutom är vi socialdemokrater väldigt inställda på att ha en ambitiös klimatpolitik där målen nås, och i den här debatten fick vi höra att klimatministern också vill det. Det var lite tvärtemot den förra debatten, då jag blev förlöjligad över att jag hade ansatsen att vi ska klara målen till 2030. Men en klimatministers största vilja måste ju vara att vi ska klara klimatmålen, eller hur? Jag utgår från det.

Betydligt klädsammare än att bli upprörd över oppositionens frågor vore det att försöka samarbeta om konkret politik där vi kan skynda på. Det är vedertaget hos samlade myndigheter, både i Sverige och utanför Sveriges gränser, att det har stannat av, att utsläppen har ökat mer än på 15 år i Sverige, att regeringen har minskat klimatsatsningarna i budgeten, att elektrifieringen har stannat av och att sänkningen av reduktionsplikten har inneburit att transportutsläppen ökar.

Vi socialdemokrater vill göra precis tvärtom. Vi vill satsa på det här. Vi menar att det är bra för Sverige att leda omställningen. Det är bra för jobben. Det är bra för våra industriers möjlighet att klara sig framåt och vara världsledande där det händer och inte låta Kina ta den bollen.

Vi vill att Sverige ska ta ledarskapet på klimattoppmötet, gärna med en minister representerad också, inte just klimatministern i det här fallet – det har vi full respekt för. Men en minister borde ha varit på plats.