Fru talman! Det var väldigt bra att ledamoten Westlund nämnde Riksrevisionen i anförandets sista mening i alla fall, så att det anknöt till den interpellationsdebatt vi faktiskt har i dag.

Jag förstår att man gärna fortsätter den tidigare debatten och diskuterar vad jag har sagt om hur jag ställer mig till klimatmålen och deras efterlevnad. Det kan vi såklart också diskutera. Jag kan kort redogöra för de påståenden som gjorts här i kammaren om att jag, fru talman, skulle ha sagt att jag ska avgå om utsläppen ökar.

Det jag sa i en lång intervju i Klotet i Sveriges Radio var att jag som klimatminister vill att vi ska röra oss mot klimatmålen och nå dessa och att jag, om jag märker att vår politik för oss längre bort från Sveriges klimatmål, kommer att avgå.

Vi rör oss inte längre bort från Sveriges klimatmål när Sveriges utsläpp minskade 2023, ökade 2024 och beräknas minska 2025 och minska 2026. Sättet man når klimatmål på är faktiskt inte att stirra sig blind på exakt hur utsläppskurvor ser ut från år till år, utan det handlar om vilken politik man har som grund för att nå utsläpp, det vill säga vad man gör för att det ska finnas ren el i Sverige så att vi inte behöver använda oljeverket i Karlshamn.

Men den diskussionen vill oppositionen inte ha. De vill bara prata om mål och siffror i stället för om politiska förslag. Det är tråkigt. Om vi hade gjort det hade vi kunnat prata mycket mer om Sveriges klimatpolitiska framtid, som jag menar ser ljus ut. Sverige har lägst utsläpp per person i EU, och Sverige gör jättemycket för att fortsätta att ha det. Sverige ligger bra till.

Vi har mål som vi inte når därför att de är väldigt högt satta, och dem kämpar vi för att nå med mer och mer politik varje dag. Det är en utmaning som vi delar med flera olika länder som har jättehöga, ambitiösa mål. Det är en bra sak, men den optimistiska debatten vill oppositionen inte ha, fru talman.

Vi får i stället återgå till att diskutera andra saker, exempelvis ledamoten Gutelands påståenden, eller logik, skulle jag vilja säga, här i kammaren, när det gäller att Riksrevisionens granskning visar att det finns utvecklingspotential för de scenarier och prognoser som man arbetar efter. De stora osäkerheterna är något som vi känner till och som vi arbetar för att hantera.

Man påstår här att det finns två scenarier från förra året och att regeringen valde det optimistiska därför att den sitter i en tuff situation. Det vänder jag mig emot. Det fanns två scenarier förra året. Inget av dem stämde. Jag tycker att det vore bra om ledamöterna kunde vara tydliga med det.

Det finns alltså inte en verklighet där oppositionen förutsåg precis vad som skulle hända och fick helt rätt, för inget av de två scenarierna stämde. Det är inte så konstigt. Scenariot var fel också för 2023. Det visade att Sveriges utsläpp skulle öka 2023, och jag fick stå i kammaren och i tv och försvara varför Sveriges utsläpp beräknades öka. Men sedan minskade faktiskt utsläppen 2023. Det blev resultatet.

Skälet är att prognoserna är osäkra. Det vore jättebra om vi kunde ha en debatt om det, för jag tycker på riktigt att det är ett problem. Hur kan vi se till att de prognoser vi gör för hur utsläppskurvorna ser ut blir mer och mer säkra, i stället för att oppositionen ska använda dem som ett påhittat slagträ – att oppositionen förutsåg verkligheten och att regeringen inte gjorde det. Så enkel är inte verkligheten.

Vi behöver förbättra de olika prognoser som görs. Regeringen arbetar aktivt med det. När det gäller rapporten analyserar vi den just nu. Vi gör mycket för att försöka förbättra prognoserna eftersom vi har känt till problematiken ett tag.

Vi har exempelvis beslutat om ett flertal uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet och se till att de har bättre förmåga att göra klimateffektbedömningar. Vi har utvecklat arbetet med utsläppsinventering och försökt se över våra olika samhällsekonomiska modeller för att hitta en mer korrekt balans i hur prognoser ser ut. Men det finns förbättringspotential, och den diskuterar jag gärna med ledamöterna här i dag.