Herr talman! Även jag vill delta i debatten och ställa relevanta frågor som interpellanterna har tagit upp om hur ministern och regeringen avser att nå klimatmålen till 2030.

De svenska utsläppen har ökat markant under klimatministerns och regeringens tid vid makten. Vi har sett att ökningen när det gäller helår var 7 procent för 2024, vilket är den största utsläppsökningen på 15 år. Mina kollegor har också tagit upp att klimatministern har haft en hög svansföring i debatten och hävdat att hon ska avgå om utsläppskurvan inte går ned vid hennes tid vid makten, vilket är långt ifrån vad vi ser just nu.

I början av hösten berättade klimatministern att nya siffror från Naturvårdsverket pekar på att vi kommer att se ett underskott på 5,8 miljoner ton koldioxid fram till 2030 i förhållande till EU:s krav på Sverige. I Svenska Dagbladet Näringsliv kunde vi läsa liknande skräckrubriker om att Sverige, enligt regeringens nya siffror, kan komma att missa EU:s klimatmål med hela 70 miljoner ton. Klimatministerns kollega EU-ministern var inte särskilt bekymrad över detta utan tyckte att hon hellre ville ta miljardböter från EU än att vidta drastiska åtgärder som skulle stänga det här gapet. Det kan man tycka är en ganska oansvarig politik, för jag tror inte att svenska folket är med på att vi ska betala miljardböter för att vi inte stärker och förbättrar svensk konkurrenskraft genom en grön omställning.

Men om klimatministern inte tycker att oppositionens oro över klimatpolitiken är viktig att ta till sig kanske klimatministern blir mer bekymrad när Svenskt Näringsliv oroar sig. Det gör de nämligen. De oroar sig över passivitet och otydlighet, och svenska företag har visat det på flera sätt. Teknikföretagen skrev exempelvis i en skarp debattartikel häromveckan att Europa nu mer än någonsin behöver en tydlig och förutsägbar klimatpolitik. De uppmanar också Sverige till tydlighet när det gäller EU:s ambitioner på klimatområdet. Där har den svenska regeringen faktiskt på EU-nivå undergrävt den målsättning som behövs till 2040 genom olika lättnader som innebär att andra länder ska göra jobbet i stället för Sverige och EU.

Min fråga är precis den som interpellanterna ställer: Kommer vi att få se nya klimatreformer under den korta tid som klimatministern har kvar vid makten, eller var det här en stor utförslöpa för klimatministern, för regeringen och framför allt för svensk klimatpolitik?