Herr talman! Tack till klimat- och miljöministern för svaret på min interpellation!

I vår senaste interpellationsdebatt som vi hade i kammaren svarade klimat- och miljöministern att Sverige bedöms nå sitt ESR-åtagande till 2030 med viss marginal. Men i regeringens budgetproposition för 2026 framgår det klart och tydligt att så inte är fallet och att gapet dessutom är större än vad klimatministern tidigare har gett uttryck för. Det är därför jag har lämnat in den här interpellationen, herr talman.

Ministern började sitt interpellationssvar med att peka på vissa satsningar som görs i budgetpropositionen för 2026 och som väntas leda till minskade utsläpp. Det är förstås positivt och något som även vi socialdemokrater säger ja till i vårt budgetförslag. Men problemet, herr talman, är att de här satsningarna inte är tillräckliga. Det konstaterar regeringen själv i sin egen budgetproposition.

Vad är då svaret från ministern för att Sverige ska kunna nå sitt ESR-åtagande till 2030? Jo, efter att ha hört svaret tycker jag att det verkar vara att man ska invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen. Den ska vara färdig i maj 2026, det vill säga strax före valet. Det går inte att tolka på något annat sätt än att regeringen inte har någon plan på att presentera ytterligare åtgärder under mandatperioden. Planen verkar vara att man ska lämna över det här arbetet till nästa regering.

Herr talman! Eftersom det inte finns någon plan kan jag förstå att det kan vara mer bekvämt att hålla sig till talepunkter som flyttar fokus från själva sakfrågan.

Ett tydligt exempel är just ministerns avgångslöfte, som min kollega Åsa Westlund nämnde. Det stämmer att klimatminister Romina Pourmokhtari har sagt: Jag kommer att avgå om Sveriges utsläpp ökar och vi rör oss längre bort från klimatmålen.

Ökade var precis vad utsläppen gjorde 2024. Det var den största utsläppsökningen på 15 år, precis som Åsa Westlund redogjorde för. Då har ministern backat från det här uttalandet och sagt: Jag kommer inte att avgå, för när regeringen avgår, 2026, väntas utsläppen vara lägre än när regeringen tillträdde, 2022.

Herr talman! Hur man än vänder och vrider på detta går det helt enkelt inte ihop. Vad skulle poängen vara med att göra en utfästelse som inte kan utvärderas innan mandatperioden är slut?

Herr talman! Vi som har läst på ser också att det i budgetpropositionen faktiskt inte finns några uppdaterade officiella beräkningar som visar att utsläppen skulle vara lägre 2026 än när regeringen tillträdde, 2022. Det vi däremot vet med säkerhet är att utsläppen hittills har ökat mer än vad regeringen har beräknat. Det vi också vet efter Riksrevisionens rapport är att regeringen inte tydligt har redovisat de här osäkerheterna och att man dessutom riskerar att överskatta effekten av redan vidtagna åtgärder.

Jag vill fråga klimatministern vad poängen är med att göra den typen av utfästelser, som ändå inte bidrar till en seriös eller saklig debatt. Och om vi kan få den frågan utklarad, herr talman, skulle jag vilja upprepa det som faktiskt är föremål för min interpellation men som jag inte har fått något svar på: Om ministern själv konstaterar att befintlig politik inte är tillräcklig för att nå målen, varför presenterar då inte ministern ny politik som gör att vi når målet?

(Applåder)