Herr talman! Jag skulle vilja börja med att tacka statsrådet för att hon så tydligt gör klart att regeringen inte har några planer på att återkomma med fler förslag för att minska klimatutsläppen. Det innebär, herr talman, att regeringen lämnar en rejäl springnota efter sig i klimatarbetet.

De svenska utsläppen har ökat kraftigt. Sverige har missat värdefull tid i omställningen. Svenska skattebetalare riskerar att få betala miljarder i EU-böter på grund av regeringens misslyckande. Fordonsägare riskerar en prischock vid pump när EU-lagstiftningen träder i kraft om något år. Inga stora investeringar har gjorts under mandatperioden för att öka den svenska produktionen av biobränslen, och elektrifieringstakten har bromsats in.

Klimatministern brukar själv påpeka att klimatomställningen rymmer många möjligheter. Jag håller verkligen med. Detta är otroligt viktigt för svensk industris konkurrenskraft. Rätt hanterad kan klimatomställningen skapa jobb och tillväxt i Sverige, men ändå för regeringen en politik som ökar utsläppen och samtidigt försvagar tillväxten.

Den senast tillgängliga statistiken på årsbasis visar på den största utsläppsökningen sedan 2010. Det blev en kraftig utsläppsökning, 7 procentenheter, 2024 som en direkt följd av SD:s och regeringens politik. Inom EU var det bara Malta som ökade utsläppen mer än Sverige.

Klimatpolitiska rådet, Finanspolitiska rådet, OECD och Riksrevisionen har alla sågat regeringens klimatpolitik jäms med fotknölarna. Samtidigt kommer allt fler rapporter om hur akut situationen är för vårt klimat.

Klimatministern har själv lovat att hon skulle avgå om ”vi rör oss längre från Sveriges klimatmål”. Det har Sverige alltså med all tydlighet gjort. Utsläppen ligger nu på en högre nivå än vad de hade gjort utan SD-regeringens politik. Ändå sitter klimatministern kvar. Varför, herr talman? Betydde hennes ord ingenting ens för henne själv? Jag förstår att detta var ett sätt att inför sig själv säga: Det finns en moralisk gräns för vad jag är beredd att medverka till.

Desto viktigare är det då att stå upp för det man lovar sig själv och andra och att hålla sina ord. Klimatministern får gärna förklara varför vi ska lita på vad hon säger i fortsättningen, när hon inte står för det här.

Regeringen har alltså trots löften till väljarna om att man står bakom klimatmålen helt enkelt struntat i att lägga fram förslag som leder dit. Det är också det klimatministern konstaterar i sitt svar till mig. Regeringen har inga förslag på hur målen ska nås. Det är förstås ett stort svek mot väljarna, som man lovade detta. Det är ett stort svek mot alla de människor som kommer att drabbas av översvämningar, skyfall eller extrem torka. Svensk industri, som hade kunnat bidra till att minska utsläppen och skapa nya jobb, har också på det här och många andra sätt svikits av den här regeringen.

Samtidigt är det många månader kvar av mandatperioden. Min fråga är förstås: Har klimatministern helt gett upp tanken på att under sin tid vid makten få igenom en klimatpolitik som faktiskt leder till de klimatpolitiska målen, så som hon och andra representanter från regeringspartierna lovade väljarna 2022?

(Applåder)