Fru talman! Tack, Ulrika Heie, för möjligheten att diskutera och fördjupa oss i replikskiftena, precis som ledamoten sa tidigare!

Det är härligt att höra att du förvånas lite över min vurm för miljölagstiftningen. Jag har sagt vid ett flertal tillfällen här i dag att den är strikt i Sverige i dag, och det gäller både miljölagstiftningen och miljöbalken. Kommunerna kommer ändå fortsatt att kunna yttra sig och påverka, som jag sa i ett tidigare replikskifte. Det kan ske genom plan- och bygglagstiftningen, vid samråd inför arbete med en miljökonsekvensbeskrivning och genom kommunernas möjlighet att föra talan i tillståndsärenden.

I dagsläget har man inget kommunalt veto vid annan gruvbrytning; det är bara vid uranbrytning. Här ger vi förutsättningar för att utvinna sällsynta jordartsmetaller, metaller, mineral och allt det som hör därtill. Vi ska inte sätta käppar i hjulet genom ett förbud. Nu gör vi det möjligt för företagen och för Sverige att vara den gruvnation som har byggt vårt välstånd, tillsammans med skogen och stålet och allt det andra. Sverige ska fortsätta att vara den nationen; det är en del av framtidsvisionen.

Det handlar också om hur vi säkrar och kan koppla samman detta med den klimatomställning som hela samhället står inför. Vi ska även ta det säkerhetspolitiska arbetet i beaktande och tänka på de här sakerna parallellt. Jag tror att det är jätteviktigt – mycket viktigare än att vi plockar ut vissa delar.

Självklart ska kommuner kunna få vara med och tycka till. Men vi måste också se till att vi skapar goda förutsättningar. I betänkandet handlar det om att vi häver förbudet mot att utvinna uran. Förslaget om det kommunala vetot är ute på remiss just nu, och det kommer att komma i ett senare skede.