Fru talman! I augusti 2018 togs beslutet om att införa ett förbud mot utvinning av uran, och i dag debatterar vi förslaget om att upphäva det förbudet.

Jag vill börja med att säga det som jag har sagt många gånger förut under den här mandatperioden. Alla beslut vi fattat i den här kammaren är beståndsdelar av en större framtidsvision för vårt land – en framtidsvision som vilar på sunt förnuft, etik och moral. Vi ser inte alltid resultaten med en gång, men trägen vinner.

Fru talman! I dag fattar vi beslut om att möjliggöra utvinning av uran. Redan här kommer vissa att börja vrida på sig i sina stolar. Det känns lite så där, lite läskigt.

Men då finns det några fundament som man behöver ha klara för sig:

Brytning av uranhaltiga ämnen är inte mer riskfylld än brytning av andra metaller och mineral.

Uran förekommer redan i dag vid annan gruvbrytning, men lagstiftningen gör att uranet deponeras, alltså slängs, i stället för att komma till nytta.

Uran blir radioaktivt först vid anrikningsprocessen. Den processen sker inte i Sverige.

Sverige är i behov av uran, inte minst för klimatomställningen. I dag importerar vi från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.

Uran förekommer i fler bergarter än alunskiffer. Frågan bör därför inte blandas ihop med den oro som många känner inför just brytning i alunskiffer.

Sverige har en av världens mest rigida miljölagstiftningar, och jag har tilltro till att våra myndigheter faktiskt fattar beslut som inte skulle riskera vårt grund- eller dricksvatten.

Fru talman! Jag hänvisar dem som vill veta mer om detaljerna till att läsa hela propositionen och betänkandet. Jag vill i stället fokusera lite mer på det större dilemmat.

Jag har alltid tyckt att det är märkligt att vi i Sverige använder uran men att vi förbjuder oss själva att utvinna det. Vi vill gärna ha nyttan men inte ta ansvar för arbetet bakom – ett klassiskt ”not in my backyard”.

Vi kristdemokrater, liksom regeringen och EU, talar nu allt oftare om självförsörjning. Vi har behövt konstatera att vi befinner oss mitt bland makter som vill oss illa eller som åtminstone inte vill som vi. Det är makter som inte bryr sig särskilt mycket om djur och natur, mänskliga rättigheter eller demokrati.

Vi säger också ofta att Sverige är och ska förbli en stolt gruvnation. Det är inte en trend dit vinden blåser, utan det är en nödvändighet. För oss kristdemokrater är det något mer robust: en del av de grundläggande svenska värderingarna, som förvisso relativiserats av många.

För att Sverige och Europa inte ska slukas upp av illasinnade makter fungerar det inte att vi är beroende av dem. Frihandel är bra för internationella relationer, men strategiska och samhällskritiska produkter måste vi kunna förse oss själva med. Annars har vi ingen chans om krisen kommer.

Fru talman! Motståndarna till det förslag vi behandlar i dag har kanske svårt att se sitt eget klimatavtryck. Alla partier i den här kammaren står bakom ett mål om att ställa om vårt samhälle för klimatets skull och för den natur vi alla är en del av. Men många är fortfarande fast i symbolpolitiken. När det gäller möjligheten att utvinna uran vill man inte att det ska ske här i Sverige – det är ju farligt! Men så länge man själv får konsumera produkten är man samtidigt okej med att det sker i andra delar av världen.

Några partier i kammaren motsätter sig dock kärnkraft helt och hållet. Samma partier vill också att vår energiförsörjning ska bestå av vind- och solkraft, och då uppstår samma dilemma igen. Kina står för 90 procent av marknaden för sällsynta jordartsmetaller, som är nödvändiga även för dessa kraftslag, och utvinner dem under förhållanden vi aldrig skulle acceptera här. Är det verkligen okej att konsumera en produkt – till och med i stor skala – på bekostnad av ett annat lands miljö och grundläggande mänskliga rättigheter?

Fru talman! Jag tar inte upp det här för att moralisera. Vi är alla delaktiga i dessa komplexa avvägningar, varje dag. Ibland känns det som att hur man än gör blir det fel.

Jag finner ändå ro och stolthet i det faktum att vi i Sverige har några av världens strängaste miljöprövningar. Jag förstår verkligen den oro många känner. Vi vet att gruvbrytning medför risker. Men jag har tilltro till våra myndigheter och deras förmåga att göra rätt avvägningar.

Vi kommer inte att kunna vara självförsörjande på allt. Men när vi kan utgå från våra egna tillgångar tycker vi kristdemokrater att vi ska göra det. I Sverige ser vi nämligen till att det orsakar så lite skada som möjligt. Här väger vi olika intressen förnuftigt mot varandra.

Detta är våra värderingar, och dem ska vi vara stolta över. Genom att bära upp den stoltheten kan vi inspirera andra länder att följa efter.

Fru talman! Det förslag vi behandlar i dag är en pusselbit i en större framtidsvision om hur vårt hem, Sverige, ska se ut, ett Sverige där vi lever som vi lär. Hur man agerar i en fråga dikterar ju hur man agerar i alla frågor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.