Fru talman! Vatten är en förutsättning för liv, och rent vatten är en förutsättning för hälsa. Vi har sett hemska exempel på när man har behövt släppa ut skitvatten – som vi har hört tidigare här i kammaren – och folk faktiskt har drabbats av magsjuka och parasiter och annat. Där vill vi ju inte hamna. Vatten är också en förutsättning för livsmedelsproduktionen och för våra samhällen över huvud taget.

Samtidigt som vatten är den grundläggande förutsättningen för liv blir det alltmer utsatt för press. Som Socialdemokraterna tog upp har vi ju klimatförändringar som gör att det blir torka och översvämningar. Det sätter också vattnet under press – både när det gäller tillgången till vatten och när det gäller avloppssystemen, där enorma vattenmassor rinner ned under korta perioder. Vi har också ett osäkert läge i omvärlden som sätter press. Där behöver vi jobba mer med beredskap kopplat till vattenfrågorna och se till att det finns leveranser även om vi har en kris.

Av alla de här anledningarna, fru talman, är jag väldigt glad över att Riksrevisionen riktat sökljuset mot just vatten- och avloppsfrågor. Det kan låta tekniskt och tråkigt, men det är grundläggande och viktigt.

Riksrevisionen har övergripande landat i att regeringen behöver arbeta mer och bättre med det här och implementera lagstiftningen på ett bättre sätt. Det är i mångt och mycket ett kommunalt ansvar, men staten behöver också finnas där med ramar och för att stötta.

Det är några saker man i stora drag har kritiserat. Det ena är att man har haft mycket fokus på utbyggnad och därmed tappat underhållet och förnyelsen. Stora delar av våra rör är väldigt gamla i dag. Det har gått flera decennier sedan de byggdes ut, och man har inte fokuserat på underhållet i tillräcklig grad.

Det har kommit olika förslag och utredningar på det här området, men man har inte omsatt dessa till åtgärder från regeringen. Man har bemött detta med passivitet – nu pratar jag om den här mandatperioden, inte tidigare.

Den statliga tillsynen skulle kunna vara mycket mer effektiv. Riksrevisionen lyfter fram att befogenheterna inte är tillräckliga, men jag skulle säga att det handlar om kostnadstäckningsgraden. Tillsynsavgifterna som tas ut räcker inte för att göra tillsynsbesöken. Det är då man springer på anmälningar och blir reaktiv i stället för att göra tillsyn där den verkligen behövs ur miljösynpunkt. Det blir då en enorm finansieringsskuld för att förnya och underhålla våra ledningsnät.

I stora drag tycker vi att regeringen behöver visa handlingskraft och möta rekommendationerna. Miljöpartiet anser i fråga om ramarna och det statliga ansvaret att vi ska lagstifta om att kommunerna måste besluta om en inriktning för underhållet. Staten ska inte säga exakt hur det ska gå till utan frågan ska upp på den kommunala agendan.

Vad gäller tillsynen måste befogenheterna utökas. Vidare ska det finnas tillräckliga resurser för att göra en bra tillsyn. Vi måste se över hur miljöavgiften ser ut så att det i större utsträckning blir möjligt att jobba med fondering för framtida underhåll. Det får inte bli så ryckigt, som det ofta är i dag. Jag var ordförande för tekniska nämnden i Järfälla, och det var ett väldigt meckande för att få taxan att hoppa fram och tillbaka så att lagstiftningen skulle upprätthållas. Det behövs mer långsiktighet så att det går att fondera för framtida underhåll, så att det inte blir sådana plötsliga hopp som är kännbara i folks plånböcker.

Vi tycker också att man måste se över vad klimatförändringarna leder till, till exempel översvämningar. Vi måste titta på frågan om en särskild dagvattentaxa. Innan vattnet kommer in i de överbelastade rören måste vattnet infiltreras i marken. Vi tycker att man kan lagstifta om en grönytefaktor. De öppna dagvattenlösningarna ger mycket till folkhälsan och en vacker stadsmiljö. Det är alltså fråga om en kombination av grönytor, dagvattendammar och rör. De som ansvarar för vägarna, väghållarna, behöver också ta sitt ansvar för att bidra till finansieringen av hanteringen av dagvattnet.

Vidare har vi de ekonomiska frågorna. Vänsterpartiet har lyft upp frågan om hur vi gör med glesbygden och de små samhällena. Det är viktigt att staten tar ett finansiellt ansvar, till exempel tittar på lånegarantier och hur man kan underlätta för kommuner att samverka. En liten kommun kan samverka med flera kommuner för att få ihop frågan.

Sedan vill jag slänga in att vi även ska titta lite uppströms, att vi ska jobba med vatteneffektivisering. Hur kan vi minska vattenåtgången? När man bygger nytt kan man använda sig av olika typer av innovativa lösningar för att minska vattenåtgången. Dessa frågor behöver vi också jobba med.

Låt mig summera. Vatten är en förutsättning för allt liv och för en god hälsa, och vi måste komma bort från passiviteten och visa handlingskraft. Om ni är nyfikna på den gröna versionen av handlingskraft får ni jättegärna läsa vår motion om ett va-system för nutid och framtid. Där finns många bra förslag.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 5.