Fru talman! Det här betänkandet om en tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar rör en av statens mest grundläggande uppgifter: att värna Sveriges säkerhet. Det handlar om hur vi säkerställer en tydlig och fungerande beslutsordning när Sverige deltar i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar.

Efter Sveriges inträde i Nato är vårt försvar inte längre enbart en nationell angelägenhet. Det är en del av en större helhet. Det innebär både skyldigheter och rättigheter. Men framför allt innebär det att Sveriges egen säkerhet stärks genom att den delas med andra.

Sverigedemokraterna står bakom regeringens förslag därför att det är väl avvägt, genomtänkt och tar hänsyn till två saker som är centrala för oss: för det första riksdagens kontroll och inflytande och för det andra statens förmåga att agera snabbt när läget kräver det.

Huvudregeln i förslaget är klar: Det är riksdagen som beslutar om de övergripande ramarna för när svenska väpnade styrkor sätts in. Så ska det vara, och så ska det förbli.

Men – detta är viktigt – vi måste samtidigt erkänna den verklighet vi nu befinner oss i. Säkerhetsläget i vårt närområde är det allvarligaste på decennier. Rysslands krig i Ukraina har förändrat den europeiska säkerhetsordningen och skapat geopolitisk instabilitet även i vårt omedelbara närområde.

Det är snabba förlopp. Nato behöver ibland agera omedelbart för att visa beredskap och avskräcka. Om Sverige då skulle vara det land som måste invänta en långsam politisk beslutsprocess riskerar vi både vår egen säkerhet och vår trovärdighet som allierad. Vi ska inte bli den partner som kommer för sent.

Fru talman! Därför innehåller förslaget en ordning där regeringen i begränsade och tillfälliga situationer kan fatta snabba beslut om att sätta in en mindre svensk styrka under en kortare period. Det är inte, som några hävdar, ett maktskifte från riksdag till regering. Det är ett beredskapsverktyg. Det är begränsat i storlek. Det är begränsat i tid. Och det återförs till riksdagen om deltagandet ska fortsätta. Det är en lösning som bygger på svensk försiktighet, på svensk tradition av konstitutionell balans men också på svensk realism.

I försvarsfrågor kan vi inte ha en ordning där vi sitter och väntar medan andra agerar. Vi måste kunna stå upp tillsammans med våra allierade, inte som åskådare utan som ett land som tar sitt ansvar för sitt territorium, sin befolkning och sitt ord.

Fru talman! Det finns reservationer från partier som menar att allting alltid kan lösas genom snabbhantering i riksdagen. Vi är glada att de åtminstone erkänner att läget ibland kräver snabbhet. Men deras slutsats är fel. Visst kan riksdagen agera snabbt, men inte alltid tillräckligt snabbt och inte gång på gång i återkommande situationer.

Vi behöver struktur, förberedelse och handlingskraft, inte improvisation som form. Och framför allt: Vi behöver kunna försvara Sverige när det behövs, inte när kalendern tillåter det.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill att Sverige ska vara en trovärdig och pålitlig allierad, men vi vill först och främst att Sverige ska vara säkert. Detta förslag möjliggör bådadera. Det skapar ordning och reda, bibehåller riksdagens roll och ger regeringen verktyg att agera när Sverige behöver agera.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.