Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Effektiva sanktioner inom luftfarten. Det är ett betänkande som hanterar en proposition, alltså ett lagförslag från regeringen. Propositionen innehåller flera olika delar som har bäring på luftfarten på olika sätt. Det handlar om att man dels vill harmonisera regelverk på området, dels skärpa bestämmelser för bland annat vårdslöshet i flygtrafik.

Utöver detta vill man också utöka regeringens mandat att besluta om flygförbud i delar av eller hela landet om det krävs av hänsyn till allmän säkerhet. Det här kan regeringen göra redan i dag, men då gör man det genom föreskrifter.

I nuvarande lagstiftning, luftfartslagen 1 kap. 8 §, står det att regeringen får meddela föreskrifter om tillfälliga inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela landet. Om det skulle uppstå en extraordinär situation eller ett krisläge kan den här typen av beslut behöva fattas, och då finns också en möjlighet att skynda på processen. Det finns möjlighet att snabbt ta fram och besluta om nya föreskrifter.

Regeringen konstaterar också att denna möjlighet finns. Men nu vill man alltså gå längre genom att ta bort kravet på föreskrifter. Det är det här som är skillnaden mellan nuvarande lagstiftning och kommande lagstiftning.

Varför vill då regeringen göra denna förändring? Vad är det som inte fungerar med nuvarande lagstiftning? Det framgår inte av underlaget. Det finns ingen tydlig motivering till förändringen. Det saknas också en analys av vilka effekter förslaget skulle kunna få i skarpt läge, och det saknas en redogörelse för vilka överväganden regeringen har gjort som lett fram till att man har landat i förslaget.

Det framgår inte heller när beslut ska fattas på det här sättet. Det står att det ska kunna göras i enskilda fall, men vad betyder det? Kommer det vanliga att vara att man fattar den här typen av beslut genom föreskrifter, även om den här möjligheten skrivs in? Det vet vi inte. Det finns alltså absolut flera delar i förslaget som hade behövt belysas och förtydligas.

Fru talman! Jag vill samtidigt vara tydlig med att vi inte yrkar avslag på det som föreslås i propositionen. Vi ifrågasätter heller inte att det kan finnas behov av att utforma lagstiftningen på det här sättet. För att man ska kunna avgöra om det faktiskt behövs krävs dock ett bättre underlag som motiverar förändringen och beskriver dess konsekvenser, vilket vi också yrkade på i vår följdmotion. Det väljer alltså regeringen att inte göra, och jag tycker att det är synd.

Att det finns ett gediget underlag inför beslut är en viktig princip. Regeringar kommer och går, men den principen borde bestå.

Med detta vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.