Fru talman! Vad är Sveriges största tillgång? Vad är det vi inte kan vara utan? När man läser statsvetenskaplig forskning blir det ganska tydligt att det är tilliten. Det är den mellanmänskliga tilliten, men det är också tilliten mellan människor och offentliga institutioner.

Det här är djupt rotat i svensk historia, i vår samhällsmodell, i den samhällsutveckling som vi har haft sedan Sveriges demokratisering i början av 1900-talet. Människor tror gott om staten. Man litar på staten och på att staten vill gott. Den tilliten gör att Sverige kan utvecklas. Den tilliten kan leda till att vi får förutsättningar att lösa våra samhällsproblem, för det gemensamma är någonting gott i vårt land.

Vi socialdemokrater kommer alltid att kämpa för att det ska fortsätta att vara så. Det är ingen tvekan om att tilliten i vårt samhälle är under attack på många olika sätt och från många olika håll. Vill vi ha ett starkt samhälle och en stark gemenskap måste vi göra det vi kan för att upprätthålla tilliten till de offentliga institutionerna.

Det vi behandlar i dag rör en liten del av den här frågan. Folk ska kunna lita på staten. Då ska inte olämpliga personer vara statens företrädare. Om det finns skäl att göra sig av med en statligt anställd för att den har agerat i strid med det som ska följas måste staten också kunna upprätthålla medborgarnas förtroende genom att ha möjlighet att stänga av den personen från dess tjänst.

Detta måste ske på ett ordnat, sjyst och rättssäkert sätt och med respekt för de principer som gäller i svensk arbetsrätt. Vi har haft en utveckling i Sverige sedan början av 90-talet där den statliga arbetsrätten mer och mer har kommit att efterlikna den arbetsrätt som gäller generellt på arbetsmarknaden. Vi har fortsatt lagen om offentlig anställning, men vi ser att det finns fler och fler likheter mellan anställningsförhållandena i staten och anställningsförhållandena i privat eller kommunal sektor. Detta är i grunden någonting bra. Det finns ändå skäl att ha specifika regler gällande statliga anställningar, och det är därför vi har kvar den lagstiftningen.

Vi socialdemokrater menar att det förslag som nu ligger på riksdagens bord är välavvägt. Det tjänar allmänhetens intresse och utgår från det som ska gälla i svenska arbetsrättsliga relationer.

Vi hörde tidigare i debatten att lagförslaget inte respekterar partsmodellen. Men i sammanfattningen i betänkandet ser vi väldigt tydligt att regeringen faktiskt har beaktat de remissynpunkter som inkommit och kommit med en lösning. Man säger visserligen att förhandlingsskyldigheten inte ska tillämpas inför ett beslut om avstängning med anledning av de förutsättningar som normalt gäller i sådana ärenden, men här har man justerat förslaget. Om arbetstagaren är fackligt organiserad ska arbetsgivaren vara skyldig att underrätta den arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör om avstängningen. Man stannar inte heller där, utan man säger också att arbetstagarorganisationen även ska ha rätt till överläggning med arbetsgivaren.

Det här är med respekt för den svenska partsmodellen. Det är väl avvägt, och därför ställer vi oss bakom utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)