Fru talman och ärade kollegor! Hej till alla som sitter hemma och tittar och lyssnar!

I dag debatterar vi ett intressant men också lite krångligt ärende. Det handlar i korthet om huruvida riksdagen ska lämna ifrån sig makt till regeringen att fatta beslut om vissa militära insatser inom Nato.

Vi i Vänsterpartiet säger helt nej till detta ärende och kommer att rösta nej till hela propositionen. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation nummer 1, fru talman.

Enligt dagens lagstiftning är det alltid riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, som fattar beslut om att Sverige ska skicka väpnad militär trupp utomlands. Denna ordning finns av flera anledningar. Sådana beslut ska inte fattas lättvindigt, och beslutet ska kunna debatteras öppet innan det fattas.

Att skicka svenska soldater på uppdrag utomlands innebär alltid risker, ibland ganska stora risker. Svenska soldater har genom historien varit på många svåra uppdrag ute i världen, i områden där det har varit krig. Det är därför rimligt att det är Sveriges folkvalda riksdagsledamöter som fattar de här stora och riskfyllda besluten.

Huvudregeln är densamma även efter den här lagstiftningsändringen: Det ska vara riksdagen som fattar besluten när det gäller planerade eller långsiktiga insatser. Vi tycker såklart att det är bra att den huvudregeln ligger fast.

Regeringen har dock under lång tid sedan Sverige gick med i Nato pratat om att man vill ge sig själv möjligheten att fatta beslut på egen hand just om att skicka soldater på Natouppdrag utomlands, utan att behöva gå via riksdagen. Argumentet har varit att det finns insatser inom Nato som det behöver fattas beslut om mycket snabbt och under stor sekretess. Regeringen anser att riksdagen inte kan göra det.

Regeringen sätter en gräns för både tid och antal soldater när det gäller insatser som man ska fatta egna beslut om: 60–90 dagar och 500–1 000 soldater, lite beroende på situation. Och regeringen ska själv bestämma om en insats är så pass akut att regeringen ska kunna fatta beslut utan riksdagens medgivande från början. Vänsterpartiet anser att detta är varken korta insatser, 60–90 dagar, eller små insatser, när man skickar 500–1 000 soldater.

Vi har några argument till att vi säger nej till detta lagförslag. För det första innebär detta en förskjutning av makt från riksdag till regering, fru talman. Det är inte lämpligt rent principiellt att göra en sådan maktförskjutning. Vänsterpartiet menar som sagt att det vid varje fall ska vara riksdagen som fattar beslut om att skicka soldater utomlands i fredstid. Ett riksdagsbeslut ger den största möjliga demokratiska och folkliga förankringen av ett sådant beslut.

Att det är just riksdagen som fattar dessa beslut sänder också en kraftfull signal. Det är en signal såväl till personerna som vi skickar ut på insatser som till länderna som tar emot våra soldater och faktiskt till den som vi vill signalera mot, vår fiende. Signalen är att det är riksdagen som har fattat beslutet och att vi har gjort det på mesta möjliga demokratiska sätt. Därför är detta en principiell fråga, att makten stannar helt och hållet hos riksdagen.

För det andra, fru talman, menar vi att den föreslagna ändringen minskar både insyn i och förankring av de här viktiga försvars- och säkerhetspolitiska besluten. Det missgynnar den politiska oppositionen mest. Och politisk opposition kan vi alla vara vid olika tillfällen. Det finns en mycket stor poäng i att det är riksdagens alla partier som tillsammans fattar den här typen av stora beslut efter gemensamma diskussioner, inte bara de partier som sitter i regeringen.

Vi arbetar efter en princip om att ha en gemensam politisk vilja och breda politiska överenskommelser när det gäller försvars- och säkerhetspolitik i det läge som vi befinner oss i. Därför är det viktigt att så många partier som möjligt kan vara med och ta ett gemensamt ansvar för de här stora besluten, även om alla partier såklart kanske inte alltid säger ja till alla internationella insatser.

För det tredje, fru talman, menar Vänsterpartiet att riksdagen kan fatta beslut snabbt. Vi har visat det vid tidigare tillfällen, framför allt vi som var med under pandemin. Vi har även sett det när vi har fattat säkerhetspolitiska beslut.

Det finns i dag möjligheter att korta berednings- och beslutsprocesserna i riksdagen. Det har vi gjort flera gånger. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst titta på de beslut som har fattats om internationella insatser under åren 1990–2024. Det snabbaste beslutet riksdagen har kunnat fatta från proposition till beslut har tagit två dagar.

Riksdagens ledamöter är alltid i tjänst, och vi måste vara villiga att se över våra egna arbetsformer för att kunna fatta den här typen av beslut på ett snabbt och bra sätt. Vi som arbetar med försvars- och utrikespolitik, och såklart många andra ledamöter i riksdagen, förstår allvaret och behovet av att kunna fatta beslut snabbt och att vara tillgängliga. Vi är medvetna om det allvar som präglar det område vi arbetar inom. Vi vet också att vi kan ha en nära dialog mellan regering och riksdag när det krävs, såväl i utskotten som i Utrikesnämnden.

Vi förutsätter också att regeringen har en mycket hög beredskap att mycket snabbt skriva propositioner till riksdagen som vi kan fatta beslut om.

Fru talman! Jag vill lägga in ytterligare en idé som vi i Vänsterpartiet har. Den är lite utanför ärendet, men jag säger det ändå. Vi menar att det vore bra om riksdagen kunde ha ett permanent sammansatt försvars- och utrikesutskott. I dag tillsätter vi sådana utskott vid varje enskilt ärende, som vi har gjort inför det här. Men ett permanent sammansatt utskott skulle kunna göra att vi ännu snabbare kan hantera till exempel den här typen av Natofrågor och därmed inte fastna i utskottens vanliga dagordningsstyrda arbete.

Fru talman! Även om det här ärendet är av mer administrativ karaktär vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till alla svenska soldater som just nu är utomlands på internationella insatser och de som har varit det eller kommer att vara det framöver. Vi vet att det innebär stora risker och stora uppoffringar för er själva och era familjer. Vi är ytterst tacksamma för att ni tar på er dessa uppdrag.

(Applåder)