Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande NU7, Förbudet mot utvinning av uran tas bort. Jag vill börja med att hålla med om allt som Isak From och Patrik Björck har sagt i debatten i dag.

Jag har fått höra att vi som bor i de områden där Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill börja bryta uran är ”lite oroliga” och att vi inte vill ha uranbrytning på vår bakgård. Jag bor i en av de kommuner i Jämtland där regeringen nu öppnar för brytning.

Våra fyra kommuner – Berg, Åre, Krokom och Östersund – ligger alla runt Storsjön som är en viktig vattentäkt för alla fyra kommuner. En del av Jämtlands bördiga jordbruk finns runt Storsjön – som så många andra landsbygder med alunskiffer har vi bördig jordbruksmark, och det är en av anledningarna till att LRF säger nej till brytning av uran.

Jag vet inte om ledamöterna i den här kammaren förstår hur stort det här dagbrottet i Oviken skulle bli av den lilla mängd uran som finns per ton. Så, fru talman, vi är inte oroliga – vi är välinformerade om riskerna med att bryta uran i alunskiffer. Vi är också välinformerade om att det i dag inte finns säkra metoder vare sig för exploatering i alunskiffer eller för att hantera avfallet.

Kommunerna runt Storsjön har flera gånger bjudit in ansvariga ministrar att besöka dem och tala med medborgarna. Näringsministern hörsammade till slut inbjudan, men det var ju först efter att regeringen hade fattat beslut. Som grädde på moset för medborgarna i Jämtland är nu den politiska viljan från SD-regeringen att ta bort det kommunala vetot.

Jag vill yrka bifall till reservation 1, som är ett avslag på propositionen, och erbjuda riksdagens ledamöter att besöka oss i Jämtland, där jämtarna faktiskt anser att det här är fel väg att gå. Jag ser också, fru talman, att vi har en annan jämtländsk ledamot i kammaren, Saila Quicklund, som jag också hoppas står på jämtarnas sida i den här frågan.

(Applåder)