Fru talman! Sverige står mitt i en historisk rättspolitisk förändring. Regeringen har inlett den största offensiven mot brottsligheten i modern tid. Det handlar inte bara om hårdare tag utan om att bygga ett rättssamhälle som fungerar i varje led. Vi stärker hela rättskedjan från polisens möjligheter att utreda brott och domstolarnas förmåga att döma till Kriminalvårdens kapacitet att verkställa straff på ett rättssäkert, effektivt och samhällsbyggande sätt.

Fru talman! Regeringen har tydligt flyttat fokus i kriminalpolitiken från gärningsmannen till brottsoffret. Brottsoffrets perspektiv sätts i första rummet, straffen ska spegla brottets allvar och den som återfaller i brott ska möta tydligare konsekvenser. Den som väljer att delta i gängkriminella miljöer, exempelvis, vill vi kunna döma till dubbla straff. Med vår politik kommer fler att sitta i fängelse under en längre tid.

Lika viktigt som tydliga konsekvenser är att straffet ska leda till något, vara meningsfullt och innehålla det som krävs för att bryta och förhindra risken för nya brott. Ett fängelsestraff handlar ytterst om att skydda samhället och ge brottsoffer upprättelse men också om att ge den dömda möjlighet att lämna kriminaliteten bakom sig. Det kräver en kriminalvård som har kapacitet, verktyg och möjlighet att arbeta med de intagna, säkerställa det återfallsförebyggande arbetet, förbereda för tiden efter avtjänat straff och se till att det finns möjligheter för detta.

Till följd av hur kriminaliteten utvecklats i landet, till följd av straffskärpningar och till följd av polisens nya verktyg att agera och klara upp brott har trycket på svensk kriminalvård vuxit sig historiskt högt. Det byggs nu nya anstalter på över 50 platser i landet. Det byggs i Kalmar och Kristianstad, där jag själv hade förmånen att delta när det första spadtaget togs för två veckor sedan. Det byggs på flera ställen runt om i landet, för denna utbyggnad är nödvändig. Även om nya anstalter byggs och resurserna ökar kommer trycket att vara väldigt högt under väldigt lång tid. Därför måste vi använda Kriminalvården på ett effektivt och klokt sätt.

Den här propositionen ger utökad möjlighet att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. Förslagen stärker Kriminalvården och det återfallsförebyggande arbetet och gör att vi kan hindra att människor återfaller i nya brott utan att man för den sakens skull tummar på straffets kärna, nämligen att ge brottsoffer upprättelse och skydda samhället. Det handlar inte om att mildra straff. Det handlar om att använda utdömda fängelsestraff på ett klokt sätt för att skydda samhället, stödja återanpassning och värna förtroendet.

Propositionen innehåller tre centrala delar.

Den första delen är en utökad möjlighet till verkställighet i bostad med elektronisk övervakning, från dagens sex månader till ett år och sex månader. Vid de längre straffen – över sex månader – ska det göras en fördjupad lämplighetsbedömning där brottets karaktär, risken för återfall och brottsoffrets situation ska vägas in för att säkerställa att detta används där det är lämpligt, träffsäkert och säkert.

Den andra delen är införandet av en ny verkställighetsform: ett kontrollerat boende med elektronisk övervakning som är ett mellanting mellan anstalt och att avtjäna straffet i sin egen bostad. Den dömde bor i ett särskilt boende där Kriminalvården har ansvar och full koll på den intagnes dagar. Rörelsefriheten är starkt begränsad, men arbete, behandling och andra särskilda åtgärder kan tillåtas. Man har tydlig kontroll och kan arbeta med återfallsförebyggande åtgärder.

Den tredje delen är att vi samlar detta i en ny lag som ersätter dagens lagstiftning om intensivövervakning.

Fru talman! Detta är i grunden ingenting nytt i Sverige. Vi tar sikte på någonting som har funnits under lång tid och som har fungerat väldigt väl. Möjligheten att avtjäna straff i kontrollerat boende är visserligen en helt ny reform men ändå något vi har arbetat med länge, liksom elektronisk övervakning.

Vi vet att personer som avtjänar sitt straff med elektronisk övervakning löper lägre risk att återfalla i brott än den som avtjänar kortare straff på anstalt. Studier visar att intagna som avtjänar sitt straff genom elektronisk övervakning har större möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden och få ett större stöd. Dessutom minskar risken för återfall.

Det här är ingen slump. När verkställigheten sker nära vardagen under kontroll och med krav på arbete, behandling och struktur i vardagen minskar risken att man faller tillbaka. Det gör denna reform viktig.

Möjligheten att kunna avtjäna sitt straff på ett särskilt boende är också något som redan finns i dag. Det gäller dock inte för hela strafftiden, utan som en del när man avslutar sin strafftid. Efter att man avtjänat halva straffet kan man få flytta till ett så kallat halvvägshus. Vi ser att det ger god effekt för att minska återfallen i brott när man successivt återanpassas till samhället.

Detta är något som propositionen bygger vidare på. Vi ser vad som fungerar och gör mer av det. Det här är bra för återanpassningen och för att säkerställa att återfallen i brott minskar.

Fru talman! Det återfallsförebyggande arbetet är inte en sidofråga för kriminalvården; det är en kärnuppgift. För varje person som återfaller i brott skapas nya brottsoffer, ny otrygghet och nya kostnader, både mänskliga och ekonomiska. Därför är det viktigt att vi kan bryta detta.

Genom att fler människor, som har ordnade sociala förhållanden med ett arbete och en bostad, har möjligt att avtjäna sitt straff på detta kontrollerade sätt, då det är lämpligt, frigörs platser och kapacitet för Kriminalvården att arbeta mer effektivt, strukturerat och aktivt gentemot dem som sitter på anstalter. Det skapar större möjligheter även för dessa. Det här är ett konkret förslag som tar politiken framåt.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.