Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för det tydliggörandet!

Nu förstår jag att det är en helt annan berggrund vi talar om och helt andra förutsättningar. Man kan inte jämföra ett gigantiskt dagbrott i Sverige med flera andra fyndigheter. Vi ska ändå försöka få lite perspektiv på de volymer som vi talar om.

Aitik i Gällivare bryter 40 miljoner ton årligen. Det är 40 miljoner ton varje år, give or take. LKAB bröt 84 miljoner ton berg 2023. Det gäller att få lite perspektiv. Det är inte så stora volymer vi talar om utspritt på flera andra ställen.

Jag har full respekt för att vi kanske talar om jordbruksmark, alunskiffer och andra saker. Men vi måste ändå sätta saker och ting i perspektiv och inte måla ut det som att vi ska gräva bort halva Sverige.

Det låter som att det är alldeles fantastiskt stora siffror. Bara i min hemkommun bryter man dubbelt de volymerna varje år. Jag passerar det på vägen till Luleå.

Jag känner när man skjuter i berget, och jag störs inte av det. Tvärtom vet jag att det är förutsättningen för att vi ska ha ett samhälle, arbetstillfällen och så vidare.

Jag vill med detta ge ett medskick. När vi talar om låga koncentrationshalter och låga halter i berget är det en utmaning som gör att vi driver tekniken framåt och blir duktigare på att ta hand om det vi har i backen.

Är det lönsamt ska vi göra det på ett vettigt sätt. Det är inte astronomiska volymer som vi trots allt talar om.