Fru talman! Jag tackar för det första inlägget här. Det var mycket man kunde skriva under på. I det här ärendet är vi ju överens här i kammaren när vi ska trycka på knappen i eftermiddag, och det är en viktig sak.

Vi debatterar utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. För att fler ska förstå översätter jag det till att fler ska kunna avtjäna straff med elektronisk fotboja – det blir kanske lite mer begripligt.

Detta är förändringar som vi i utskottet är överens om. Vi menar att det kommer att skapa bättre förutsättningar för fler som har begått brott att faktiskt komma ut bättre. Det måste ju vara poängen: att vi för en politik här inne som gör att fler kommer ut bättre men framför allt att färre begår grova brott.

Ibland får man i kriminalpolitiken uppfattningen att den som lyckas ta i hårdast eller målar den svartaste bilden av verkligheten kommer att vinna. Som socialdemokrat skulle jag dock vilja säga att den som vinner kanske är den som ser verkligheten och sedan lägger fram förslag och för en politik som tar tag i de problem vi identifierar och erbjuder konkreta lösningar som fungerar.

Vi ser hur brottsutvecklingen de senaste åren, särskilt i gängmiljö och grov organiserad brottslighet, fortsätter att drabba Sverige. Denna utveckling har framför allt drabbat alla som inte ingår i de kriminella grupperingarna och som drabbas av det våld som pågår i samhället. Men det sätter också press på Kriminalvården att allt fler faktiskt blir dömda och får sitta inne.

Vi vet att pressen på Kriminalvården just nu är enorm, med dubbelbeläggningar och sämre möjligheter att erbjuda programverksamhet. Det är tuffare för Kriminalvården att fullfölja sitt uppdrag, som är att alla som sitter i fängelserna ska komma ut bättre.

För oss socialdemokrater är det oerhört avgörande och centralt att de som sätts i fängelse och förväntas komma ut – särskilt de vi pratar om i dag som sitter på relativt korta straff – ges möjligheten att faktiskt komma ut bättre. Annars har vi på något sätt bara byggt ett större problem, eller hur?

För oss är det just detta det här betänkandet och den här förändringen handlar om: att möta de akuta behov som finns i Kriminalvården men också stärka vägen ut ur kriminalitet.

Fru talman! Jag skulle vilja lyfta tre perspektiv som är viktiga för oss.

För det första handlar det om att frigöra kapacitet utan att tumma på tryggheten. Vi vet att Kriminalvården under flera har stått inför enorma utmaningar. Beläggningen är rekordhög. Vi har köer för att människor ska kunna få sina straff verkställda. Vi vet också att personalen är oerhört pressad. I det läget behöver staten fler möjligheter än den traditionella anstaltsplaceringen. Genom att utöka möjligheten till elektronisk övervakning, både i den dömdes bostad och i kontrollerade boenden, frigör vi anstaltsplatser och ökar kapaciteten i systemet.

Det är viktigt att poängtera att det inte handlar om att lätta på straffen. Det handlar om att hitta ansvarsfulla alternativ där staten fortsatt har kontroll men där straffet kan verkställas på ett sätt som fungerar i längden. Vi menar att det är en linje som förenar trygghet och förnuft. Det är också den socialdemokratiska linjen: Vi ska ha ordning och reda, men vi måste ha lösningar som ger människor praktisk möjlighet till förändring.

För det andra handlar det om rättssäkerhet, kvalitet och brottsofferperspektiv. Att utöka möjligheten till elektronisk övervakning kräver såklart att vi värnar kvaliteten och rättssäkerheten. Betänkandet är tydligt i den delen: När det gäller allvarligare brott med längre strafftider, upp till 18 månader, kommer en särskild lämplighetsprövning att göras innan en elektronisk övervakning kan komma i fråga. Det är oerhört viktigt, vilket också föregående talare poängterade.

Vi menar att det är viktigt att Kriminalvården gör individuella bedömningar där man väger in brottets art och återfallsrisken samt hur verkställigheten påverkar brottsoffer och anhöriga. För oss är det självklart att trygghetspolitiken har sin utgångspunkt i offrets situation. Bland annat därför har vi socialdemokrater föreslagit här i Sveriges riksdag i ett antal år en brottsofferlag som tydligt stärker brottsofferperspektivet och ger rätt till skydd, stöd, ersättning och information.

För det tredje handlar det om rehabiliteringen. Vi vet att människor som får stöd att förändra sina liv och som kan behålla arbete, bostad och kontakt med familjen har mycket större chans att lämna kriminaliteten bakom sig. Det var precis det Trygghetsberedningen slog fast i sitt omfattande arbete och i det betänkande som ligger till grund för lagförslaget. Där konstateras att verkställighet av fängelsestraff genom intensiv elektronisk övervakning och kontroll har god effekt på att minska återfallen i brott. Statistiken är slående. Inom tre år återfaller 63 procent av alla som suttit på anstalt i brott, men med elektronisk övervakning sjunker siffran till 32 procent. Det är alltså en halvering av återfallsbenägenheten.

Det är lätt att fastna i statistik och siffror när man står här i talarstolen och pratar, men bakom siffrorna finns ju människor. Det kan till exempel vara ungdomar eller föräldrar. Det är individer som får en chans att bygga upp sina liv igen och inte hamnar i en kriminell återvändsgränd.

Trygghetsberedningen betonar att den nya verkställighetsformen gör det möjligt för den dömde att behålla arbete och kopplingar till familjen och då kan undvika det negativa med en anstaltsvistelse. Det är faktorer som skyddar mot kriminalitet. Vi vet från forskningen att detta är avgörande.

För mig handlar den här reformen om att vi i dag tar ett beslut som kommer att göra stor nytta. Politiken ska bygga vidare på det som vi tack vare forskningen vet fungerar och i praktiken ger goda resultat. När intensiva övervakningsprogram genomförs med noggrann kontroll och tydlig struktur fungerar de.

Det är viktigt att säga att om misskötsamhet uppstår ska systemet givetvis reagera direkt. Vi menar att det också sker. Det innebär att verkställigheten av övervakningen kan avbrytas omedelbart och personen återföras till anstalt.

Fru talman! Det är lätt att ropa på hårdare tag och svårt att stå upp för det som fungerar. Jag inledde den här debatten med att peka på att den grova brottsligheten fortsätter att drabba Sverige hårt. Vi vet att mycket har gjorts, och vi vet att vi behöver göra mer av det som fungerar.

Vi socialdemokrater noterar att Tidöregeringen nu på det sista året av mandatperioden och på upploppet inför valåret inte har lyckats bryta nyrekryteringen till gängen. Antalet unga inblandade i mordärenden har vuxit med 500 procent sedan 2022. Vi ser också hur brottsligheten förändras. När vi lägger året 2025 till handlingarna kommer det att tillskrivas ett rekord i sprängningar.

Vi vet att den grova organiserade brottsligheten äter sig in i allt fler sektorer och omsätter hundratals miljarder av svenska skattekronor. Det är en kreativ brottslighet som hittar nya vägar för sin verksamhet. Vi behöver alltså göra mer, och vi behöver göra rätt.

I dag visar vi här i Sveriges riksdag att vi är villiga att kroka arm och göra saker tillsammans. Socialdemokraterna menar att det är otroligt viktigt att vi visar att vi här inne är redo att gå tillsammans mot den grova organiserade brottsligheten och bryta nyrekrytering och annat. Jag önskar att vi kunde göra det oftare.

Vi socialdemokrater har lagt fram ett antal förslag, och jag hoppas att vi i riksdagen kan återkomma i fler debatter och göra saker tillsammans för att bryta nyrekryteringen, inte minst för att komma åt gängtopparna som i dag tillåts fjärrstyra grov organiserad brottslighet och kriminalitet.

Vi vill se en svensk maffialag på plats.

Jag yrkar härmed bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)