Herr talman! Det kanske är dags att påminna Marie Olsson om att inflationen var över 10 procent när vi tog över regeringsmakten. Den kom inte till under den här regeringen. Det lät faktiskt så i inlägget, så det måste korrigeras.

I de två första budgetarna prioriterade vi verkligen välfärden eftersom vi såg hur hårt kommunsektorn drabbades av den höga inflationen. Vi ville inte dra iväg för mycket med en expansiv finanspolitik för att sedan misslyckas med inflationsbekämpningen. Det arbetet har varit framgångsrikt. Nu har vi fått ned inflationen till väldigt låga nivåer, vilket alla vinner på. Men framför allt är kommunsektorn stora vinnare på detta.

Marie Olsson sa också att regeringen inte kompenserar kommunerna för den stigande inflationen. Det är inte heller korrekt. Kollar vi nu på både generella och riktade statsbidrag – jag borde ha haft exakta siffror för den här debatten – är det uppemot 50 miljarder kronor.

Vi har stärkt kommunsektorn genom olika generella och riktade statsbidrag, så nog har regeringen satsat pengar på välfärden. Man kan tycka att det är för lite. Jag köper det. Men jag tycker att det är en orättvis kritik att säga att regeringen inte alls har kompenserat kommunerna, för det har vi gjort. Men den viktigaste åtgärden var att få ned inflationen. Har vi lyckats med det? Låt oss hoppas att den stannar nu, för det har betytt 50 miljarder för kommun- och regionsektorn.

Antalet arbetade timmar ökar och tillväxten tar fart. Det är helt korrekt att Sverige har haft en trög, för att inte säga låg, tillväxt. Det delar vi med många andra europeiska länder. Men vi ser väldigt positiva tecken på hur konjunkturen börjar ta fart, tillväxten ökar och antalet arbetade timmar kommer att öka. Detta spås av olika institut leda till att skatteintäkterna för kommunerna kommer att öka betydligt mer än vad de gjorde under föregående år.

Läget är tufft för många kommuner, men de tuffaste åren ligger bakom dem. Många kommuner har klarat sina budgetar. Det är tack vare att de byggt upp resultatutjämningsreserver, som vi nu skapar flexiblare regelverk kring så att överskott enskilda år kan användas de år det blir underskott eller görs kraftiga investeringar.

Marie Olsson undrar om jag anser att det finns ökade behov av fler insatser. Det tror jag absolut att det gör. Det var inga ökningar av de generella statsbidragen i den här budgeten, men inom skola, psykiatri och hälso- och sjukvård var det många riktade statsbidrag som stärkte kommunsektorn, inte minst i arbetet för kvinnors hälsa och med att korta vårdköerna till cancersjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin. Det var väldigt viktiga satsningar. Vi ska komma ihåg att även ett riktat statsbidrag stärker kommunernas ekonomi, även om det ser lite annorlunda ut än om det generella bidraget höjs.

Jag skulle också kunna nämna effektiviseringsdelegationen på regionsidan. En kvarts miljard per år under sex års tid ska fördelas till regioner som vill göra investeringar som kommer att sänka de löpande kostnaderna över tid. Det blir dock en kostnadspuckel i början. Jag tror att vi behöver jobba så. Överlag behöver offentlig sektor bli mycket bättre på att vara välskötta och effektiva och få ut mer kvalitet för varje skattekrona som man lägger in. Det kommer att vara helt nödvändigt framöver med den demografiska förändring vi står inför.

Jag måste få nämna AI. Den digitaliseringsstrategi regeringen lade fram före sommaren är till stor hjälp för kommunerna vad gäller brett införande och uppskalning av många digitala tekniker.

När det gäller offentlig upphandling ska man använda den färdplan som regeringen beslutat om. En besparing på några procent blir till mångmiljardbelopp för kommunsektorn, och det är mycket viktigare än de ökningar som vi gör i varje budget.

Det var ett axplock.