Herr talman! Tack till statsrådet Slottner för svaret!

Det är inte första gången som statsrådet och jag ses i den här kammaren för att diskutera frågor kring nedsläckningen av 2G- och 3G-näten. Men beroende på hur nedsläckningen går nu framöver kanske detta blir sista gången. Vi får helt enkelt se.

Jag delar statsrådets bild att nedsläckningen har planerats under lång tid och att det har förekommit informationsinsatser kring nedsläckningen. Vi behöver alltså inte, som i många andra frågor i denna kammare nu för tiden, ödsla tid på att diskutera vad som är sant. Trots detta har det under processen framkommit att informationen inte har nått ut till en hel del människor inom flera olika sektorer. Det hoppas jag att statsrådet är medveten om.

Herr talman! Jag har träffat representanter för flera olika branscher och näringar som har uttryckt oro kring nedsläckningen. Exempelvis kan lantbruket nämnas. Flera lantbrukare har uttryckt stor oro för vad som kommer att hända med deras lantbruksmaskiner vid nedsläckningen av näten.

Det har också funnits en stor oro för vad som kommer att hända med det E-call-system som finns i flera bilar runt om i landet. Kommer det att fortsätta fungera även efter nedsläckning av näten? Det har hittills varit högst oklart, och då har vi inte ens diskuterat problematiken med utländska bilar.

Det har också ställts frågor om hur alarmnumret 112 kommer att fungera vid nedsläckningen av 2G-nätet. European Emergency Number Association, som jag hädanefter kommer att kalla EENA, har varnat för att en alltför tidig nedsläckning av näten riskerar larmnumrets säkerhet. Det svar som ministern lämnar gör att vi bara får hoppas att nedsläckningen inte innebär risker för larmnumrets funktionalitet. Utifrån det svar som lämnats i kammaren går det bara att göra tolkningen att regeringen inte har haft någon kontakt med EENA.

Herr talman! Någonstans här kommer vi till kärnan i problemet. Det är många frågor som hänger i luften kring nedsläckningen av näten, och svaren är få. I andra länder runt om i Europa har det gjorts gedigna konsekvensanalyser och utredningar kring riskerna och farorna med nedsläckningen. I Frankrike, exempelvis, har det gjorts en omfattande konsekvensanalys. Men vi behöver inte gå så långt bort, utan vi kan bara blicka något västerut, mot Norge. Där gjordes, på Stortingets initiativ, en konsekvensanalys av vad en nedsläckning av 2G-nätet skulle kunna innebära för risker. Därefter har en ordnad nedsläckning skett bitvis.

Jag måste i den här debatten, men också efter den förra debatten jag och statsrådet hade om ett liknande ämne, uttrycka min förvåning över att regeringen så hårdnackat väljer att avvisa idéerna om att utreda riskerna innan en nedsläckning görs. I stället väljer man att ge ett uppdrag där Post- och telestyrelsen ska följa nedsläckningen medan den pågår. Såvitt jag har kunnat utläsa sker ingen gradvis nedsläckning, utan allting släcks ned på en gång av alla operatörer förutom en, som efter den tidigare debatt jag och statsrådet hade faktiskt sköt upp nedsläckningen av nätet i några år.

Det här innebär i praktiken att nedsläckningen görs först och eventuella konsekvenser beaktas senare, när själva nedsläckningen redan har ägt rum.

Herr talman! Detta är ett enligt mig ganska märkligt sätt att hantera en sådan här fråga. Det vanliga är väl ändå att man utreder konsekvenserna av något innan man gör det och inte efteråt?

Denna likgiltighet inför riskerna, oavsett om det gäller gräsklippare, trygghetslarm, lantbruksmaskiner eller larmnumret, förvånar mig faktiskt. Vi har en regering som ofta har en hög svansföring i säkerhetsfrågor och ett högt tonläge i beredskapsfrågor, men i slutändan kan man fråga sig om det bara är snack och luft.

Det här blir en axelryckning, trots oron från olika organisationer som är insatta i frågan. Till och med Post- och telestyrelsens generaldirektör har skrivit en text om att kommunerna måste agera, förmodligen för att det finns en utbredd oro. Men den oron verkar i alla fall inte finnas på civilministerns kansli – skönt för honom och hans kansli!