Herr talman! Låt mig börja med de frysta tillgångarna. Man ska ha klart för sig att detta är lite oprövad mark, och det fanns antagligen traditionella skäl till att de flesta euroländer var mycket skeptiska till detta för bara ett antal månader sedan, inte minst anförda av Europeiska centralbanken.

I det mer pragmatiska verkliga livet är världen inte lika svartvit, utan där får man välja mellan olika möjliga lösningar. Då framstår det som absurt att frysta ryska tillgångar i Europa inte ska användas innan man prövar redan hårt prövade europeiska länders statsbudgetar, eller i varje fall användas som betydande säkerhet i detta. Detta har nog pragmatiskt fått de allra flesta euroländer att ändra sin uppfattning i frågan. Principiellt har alla velat stötta Ukraina, men man har sett olika på denna sak.

I Belgien är det delvis annorlunda, för man har 90 procent inom sin egen jurisdiktion. Det är ingen orimlig belgisk ståndpunkt att om det finns ens bara teoretiska risker i långa juridiska processer vill man inte stå ensamt ansvarig. Där finns en tydlig politisk viljeinriktning att alla ska dela på denna sannolikt mycket teoretiska risk. Men då ställs också frågor som måste kunna besvaras i många fler länder.

Vi kan tycka olika om högernationalism, men det här tramset är bara okunnigt. Detta handlar om ett euroland som dessutom råkar vara värd för denna clearingcentral. Vi delar inte Belgiens uppfattning i sak, men jag kan förstå hur man tänker. Därför är jag ganska trygg med att EU-kommissionen kommer att göra allt den kan för att svara på de legitima frågorna. Därefter väcks frågan: Räckte det med bra svar, eller finns det trots bra svar en underliggande ovilja att använda frysta ryska tillgångar?

Förenklingsarbetet kommer jag tillbaka till i nästa inlägg.

(Applåder)