Fru talman! Jag har varit en rätt frän kritiker i fråga om regeringens politik, inte minst när det gäller nedläggning av statens servicekontor. Jag har tidigare i debatterna uttryckt det som att regeringens budskap till Sveriges medborgare är: Vi ser er inte. Vi hör er inte. Vi bryr oss inte.

Jag har efterlyst insikt och omprövning. I dagens interpellationssvar kan man ändå se tendenser till att regeringen börjar lyssna. Man anslår nu 10 miljoner kronor för någonting som kallas för flexibla och mobila lösningar. Rätt ska vara rätt. Det är ett litet, litet steg i rätt riktning.

Problemet är bara att detta fortfarande fångar den kritik som jag tidigare framfört – att regeringen inte har någon idé om varför servicekontoren finns. Det som nu föreslås är möjligen praktiskt och kostnadseffektivt, men det löser inte problemet i grunden.

Jag ska ge ett exempel. Riksbankens Jubileumsfond ger varje år ut en årsbok. Det här året handlar det om rättvisa. Ett av alstren är författade av professorn Lena Halldenius, som skriver om respekt, resurser och relationer. Så här skriver hon:

”Kommuner söker hela tiden efter olika sätt att göra besparingar inom sina verksamheter, till exempel inom äldreomsorgen. I det syftet tog en mellanstor kommun nyligen beslutet att lägga ner en lunchservering som äldre invånare i kommunen hade kunnat besöka några dagar i veckan för att äta till subventionerat pris. Serveringen ansågs vara onödigt dyr och de äldre personer som brukade gå till lunchserveringen erbjöds att istället få färdiglagad mat levererad hem. Även efter förändringen kunde de berörda personerna alltså fortfarande få lagad mat från kommunen, dessutom utan att ens behöva gå ut; maten skulle levereras till dörren. Praktiskt och kostnadseffektivt! Men de berörda protesterade. Att äta portionsförpackad kommunal mat ensam i sitt kök är helt enkelt inte samma sak. De menade att kommunen inte verkade förstå varför serveringen var så viktig för dem: att det var umgänget det handlade om.”

Precis här hamnar regeringen. Det är möjligen praktiskt och kostnadseffektivt att ha mobila och flexibla lösningar. Men det är inte så att nedläggning har inneburit att Statens servicecenter har försvunnit. Det finns ju möjlighet att ta sig fem, sex, sju eller åtta mil till närmaste servicekontor i stället. Det finns också möjlighet att utnyttja telefon eller att ha digital kontakt med servicekontoren.

Nej, det här handlar om att ni inte har någon idé om eller förståelse för varför statens servicekontor ska finnas i hela landet. Det handlar nämligen om respekt – respekt för alla Sveriges medborgare. Oavsett var man bor i vårt land ska man ha närhet till detta. Det ska vara tillgänglighet och finnas närvaro.

Den lilla manöver vi nu ser från regeringen när det gäller att inrätta flexibla och mobila lösningar är ingen lösning på det här problemet. Det krävs fler servicekontor. Det behövs att vi slutar lägga ned de förslag som nu ligger på bordet.

Det som regeringen nu presenterar är otillräckligt, ogenomtänkt och orättfärdigt. Det är en avsaknad av respekt.

(Applåder)