Fru talman! Tack till interpellanterna! Jag vill även tacka ministern för svaret.

Ministern säger i sitt svar att Statens servicecenter på sikt ska tillhandahålla statlig service i alla FA-regioner. Just orden ”på sikt” säger allt om regeringens sätt att styra. I verkligheten stänger man ned kontor här och nu. Staten kan inte vara en tillfällig gäst i stora delar av Sverige. Man måste stå kvar, särskilt där människor, företag och framtid växer.

I Dalarna har vi Ludvikas och Smedjebackens FA-region. Det är en av Sveriges mest expansiva industriella tillväxtregioner. Där har staten dragit sig tillbaka och stängt sitt servicekontor. I Ludvika och Smedjebacken byggs grön industri. Det handlar om grönt stål, energiomställning och kraftledningar. Dessutom brygger man öl, och det ska öppnas nya gruvor. Medan privata investeringar för miljarder rullar in drar sig staten tillbaka.

När Statens servicekontor skulle stängas sa Leif Pettersson, kommunstyrelsens ordförande, i Nya Ludvika Tidning att ”staten kan inte bara dra”. Det finns ett företag där – Hitachi – som har en orderstock på 400 miljarder, men staten bara sticker. Samtidigt skriver regeringen att man ska förstärka arbetet och på sikt nå alla regioner. Det som sker i Ludvika och Smedjebacken är inte på sikt; det händer nu.

Det handlar inte bara om servicekontor utan också om statens närvaro och legitimitet. Vad säger det om regeringens förmåga att styra landet om staten inte kan hålla sitt löfte om ett kontor i varje FA-region?

Jag hade en debatt med vice statsminister Ebba Busch här i kammaren. Då sa hon till mig: Om jag fick bestämma skulle det finnas fler servicekontor i Sverige, inte färre. Om inte vice statsministern anser att hon kan vara med och bestämma, vem är det då som styr?

Regeringen säger att det i stället för fasta kontor nu ska bli fler flexibla och mobila lösningar. Detta ska bidra till en stärkt statlig närvaro. I praktiken blir det sämre öppettider, färre personal och längre resvägar. Det är inte en förstärkning, utan det är en smygnedläggning.

I Avesta och Mora ska det bli flexibla mobila kontor. Man har redan dragit ned på öppettiderna. På kommunens servicecenter märker de tydligt att de får fler frågor de dagar som det statliga servicekontoret är stängt. Det är inte samverkan; det är en ansvarsförskjutning. Kommunerna får ta emot fler besök, mer frustration och fler frågor som egentligen är statens ansvar.

Fru talman! Det är inte rimligt att Ludvika och Smedjebacken, en motor i svensk industri, saknar det som staten själv kallar grundläggande service. Regeringen har också visat att det går att backa. Det skedde i Karlshamn efter att interpellanten Heléne Björklund jobbat hårt för det här och lyckats stoppa en planerad nedläggning. Varför kan man inte göra samma sak i Ludvika och Smedjebacken? Där är behovet minst lika stort.

När staten släcker lampan i kommun efter kommun blir signalen att man inte räknas. Jag tror tvärtom att Sverige håller ihop när staten står kvar. Frågan till ministern är därför enkel: När får Ludvika och Smedjebacken tillbaka sitt servicekontor på riktigt och inte bara på sikt?

(Applåder)