Fru talman! När jag lämnade in den här interpellationen i maj i år gjorde jag det för att jag ville uppmärksamma en utveckling som nu blivit verklighet. Det är redan 17 servicekontor i landet som har stängts, och ytterligare ett tjugotal står på tur. Flera FA-regioner är nu helt utan statlig service i form av servicekontor. Det är en direkt konsekvens av SD-regeringens politik, som dragit undan grunden för en väl fungerande verksamhet vid Statens servicekontor.

SD-regeringens budget innebär kraftigt minskade anslag. Det handlar om 150 miljoner kronor till 2027. De besparingarna har lett till nedläggningarna av servicekontor. Nu försöker regeringen få det att framstå som om man agerar. Man låter påskina att man satsar på mobila och flexibla lösningar för lokal statlig service och tillför 10 miljoner kronor 2026. Men, fru talman, det förändrar inte den grundläggande bilden och konsekvenserna i form av nedläggningar av ett stort antal servicekontor runt om i landet. Och vad värre är fortsätter man att stänga kontor samtidigt som man pratar om att utveckla nya, mobila och flexibla lösningar.

Fru talman! I praktiken innebär de flexibla lösningarna en omvandling av flera av dagens kontor så att de kommer att sakna fast personal och få minskade öppettider. Samtidigt påstår regeringen att man vill stärka statens närvaro. Men i praktiken innebär politiken att närvaron försvagas i hela landet.

När regeringen beslutade om nedskärningarna av servicekontoren fanns det 60 FA-regioner. Redan då stod det klart att man inte skulle klara att ha minst ett servicekontor i varje FA-region. Nu finns det ytterligare 11 FA-regioner, och det är ännu mer omöjligt att upprätthålla löftet. Det är ett mönster vi känner igen. SD-regeringen säger att de vill öka tillgängligheten, men i verkligheten blir det längre avstånd, mindre närvaro och sämre service.

Fru talman! Hur kan SD-regeringen tala om satsningar när de totala resurserna fortfarande är mycket, mycket lägre än innan deras egna nedskärningar?

(Applåder)