Fru talman! Jag tackar Jessica Rodén så mycket för den här utmärkta interpellationen och de frågor jag fått. Det är väldigt positivt att det är många som delar det här engagemanget. Inte minst när det gäller unga människor som har hela livet och ett helt arbetsliv framför sig får det extremt stora implikationer när vi inte gör det vi kan.

Jag har nu stor tilltro till den nya socialtjänstlagen. Jag har stor tilltro till att det överlag kommer att ställas högre krav på alla myndigheter och berörda parter att ta initiativ och sätta till medel betydligt tidigare. Jag möter väldigt många människor som aldrig skulle ha behövt hamna där de har hamnat om man hade gjort rätt saker från början.

Här finns det mycket att göra för att inte fler ska behöva hamna där, men framför allt för att fler trots sin sjukdom eller funktionsnedsättning ska kunna vara med och bidra – inte bara ha egen försörjning utan också kunna delta aktivt i samhället på ett betydligt bättre sätt.

Att ge upp dessa människor redan i ung ålder ser jag som ett oerhört stort svek. Vi får aldrig gömma och glömma människor i statistiken. Detta är som sagt unga människor som har hela livet framför sig och en väldigt god möjlighet att vara med och delta, om de får den hjälp och det stöd som jag anser att vi från samhällets sida är skyldiga att ge dem för att de ska kunna förverkliga sig själva.

Detta är ett arbete som inte bara ger egenmakt och egen försörjning utan också gör att man kan vara med och delta i samhället. Och detta, fru talman, ligger som sagt helt i linje med den arbetslinje som vi från regeringens sida ser och förverkligar varje dag.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.