Fru talman! Alla dessa frågor som gäller finansiering, regelförenklingar och allt annat om omställningsstudiestödet har jag personligen stått och debatterat med flera olika liberala ministrar. Vi socialdemokrater är beredda att göra det som krävs för att bistå regeringen och se till att få fram det på riksdagens bord. Vi har genomfört regelförenklingar och lagförslag i bred enighet härinne just för att stödet är så viktigt.

Det är därför som vi socialdemokrater är så frustrerade. Det handlar om en mångmiljardsatsning. De kommande åren kommer i storleksordningen 7–8 miljarder per år att vara avsatta för det här stödet. Det handlar om ungefär 30 miljoner som CSN behöver för att de ska vara trygga i att de kan ge besked innan studiestart.

Det var vad ministern sa i sitt inledningsanförande. Utgångspunkten är att studenter rimligen borde få ett besked innan studiestart. Den åsikten delar också vi för att vi ser att det är viktigt.

Jag skrev interpellationen för att jag hade fått ta del av det underlag som jag vet att regeringen jobbade med när man satt och gjorde hela sin budgetproposition och framför allt de utgiftsprognoser som CSN kvartalsvis redovisar till regeringen.

Där var CSN uttryckligen orolig för att om regeringen inte tillskjuter de äskade medlen, som i det här fallet var drygt 30 miljoner, kommer det att få långsiktiga konsekvenser genom att CSN inte kan bygga ut en hög grundbemanning. Grundbemanning gör att man kan träna anställda som verkligen kan jobba effektivt med handläggningen.

I den utgiftsprognos som kom i somras säger CSN vad som kommer att hända om de inte får pengarna: Om CSN inte tillförs denna anslagshöjning kommer antalet kunder som väntar på besked successivt att öka igen. Kunderna kommer inte att få besked innan studiestart, och handläggningstiderna kommer att bli längre. Utebliven anslagshöjning kan även få konsekvenser inom andra områden på myndigheten. En tillbakagång till längre handläggningstider skulle kunna leda till att intresset för omställningsstudiestödet avtar och att nyttjandet av sakanslaget successivt minskar.

Den mening som gjorde att jag verkligen studsade till när jag läste var: Kunderna kommer inte att få besked innan studiestart, och handläggningstiderna kommer att bli längre. Det är det jag inte blir trygg i när jag läser. Ministern säger att hon är trygg med att det inte kommer att bli sådana problem. Men myndigheten säger att om de inte får höjda anslag för hanteringen av omställningsstudiestödet blir det här konsekvensen.

Som jag sa i mitt första inlägg handlar det inte om att pengar brinner inne. Det handlar om att tusentals individer inte får besked i tid om att kunna tillgodogöra sig utbildning. Om man som person inte vet om att man har sina studier finansierade är det väldigt stor risk att man tackar nej till utbildningen för att man inte vet hur man mitt i livet ska försörja sin familj under den tidsperiod som man studerar.

Det är därför som min oro är kvar och jag inte riktigt blir lugn av att ministern säger att hon är trygg med att utvecklingen kommer att fortsätta. Ministern har nu hört och säkert tidigare läst om vad CSN gör för bedömning om de inte kommer att få anslaget.

I den proposition som vi behandlar här i riksdagen under hösten med beslut senare under november och december finns inte de 33 miljoner kronorna. Nu kommer anslaget inte att öka. Då kommer handläggningstiderna troligtvis att öka och personer inte få besked innan studiestart. Kan ministern fortfarande verkligen vara trygg med det jag nu har läst upp?