Fru talman! Jag tackar Lotta Edholm för svaret.

2023, 2024 och nu 2025 – åren har gått, men försvaret av omställningsstudiestödet behöver bestå. Ministrarna för studiestödsfrågor har hetat Mats Persson, Johan Pehrson och nu Lotta Edholm. Men oavsett vilken liberal minister som sitter på posten behöver frågan om omställningsstudiestödet noga bevakas. Varje gång har man blivit besviken.

Jag tolkar det ändå som att Lotta Edholm pratar sig varm om stödet. Men reformen har inte fått de resurser och den kärlek som den har behövt. Det är helt klart att en del av de problem som har uppstått signalerades redan i samband med propositionen och utredningen. Men en del har faktiskt också handlat om att regeringen inte varit tillräckligt proaktiv och att den varit saktfärdig när myndigheten och alla tusentals sökande signalerat att det går för långsamt.

Något man kan kräva av en regering är att den ska vara snabbfotad och proaktiv när den lagt fram en proposition med en viss andemening men det visar sig att utvecklingen inte går i önskad riktning. Men där har regeringen oavsett minister varit saktfärdig. Det har inneburit att miljarder brunnit inne och att miljarder kommer att fortsätta brinna inne.

Jag har i tidigare debatter gällande omställningsstudiestödet försökt att inte prata så mycket om aggregerade siffror och miljarder hit och dit. Det här handlar faktiskt om människor som söker stödet för att de vill utbilda sig och utveckla sig. Det handlar inte om anslagsposter. Det handlar inte om att administrationen inte funkar. Det handlar om att människor inte får rätt till den utbildning och det stöd för utbildning som de söker.

Den här delen av omställningsstudiestödet är en viktig del av det stora paket som ministern var inne på i sitt anförande. Det handlar om den rätt som arbetarna fick att kunna ställa om och stärka sin ställning på den framtida arbetsmarknaden. Det är därför vi socialdemokrater så hårt har försvarat just den här delen av reformen och vill att den fungerar så bra det bara går.

Runt om på yrkeshögskolor, komvux och högre utbildning träffar jag människor som vill ställa om. Det är undersköterskor som vill påbörja sin utbildning till sjuksköterska. Det är personer som insett att det är polisutbildningen de vill börja gå. Det är personer med utbildning som vill börja läsa till lärare för att de ser att det är det samhället behöver. Det är de här människorna som tvingas vänta på besked månad efter månad. Många av dem har inte fått besked före studiestart och har därför helt enkelt fått tacka nej till studierna på grund av att de inte vet hur de ska finansiera dem.

Det är glädjande – för att säga någonting positivt – att vi är och har varit på rätt väg i fråga om handläggningstiden. Det är faktiskt fler som får besked före studiestart. Men nu signaleras det, framför allt från myndigheten, att man är orolig över om den här utvecklingen kommer att fortsätta. Det är därför jag är så orolig för framtiden. CSN signalerade att de behövde 33 miljoner kronor i ökade anslag för 2026 för att klara av att hantera de tusentals ansökningar som kommer in – 33 miljoner i en tid då budgeten för stödet omfattar ungefär 7,5 miljarder.

Därför är frågan till ministern: Är ministern trygg med att de pengar som regeringen har avsatt kommer att räcka för handläggning under 2026?