Herr talman! Jag kan alltid säga några fler ord. Men både er och min tid är begränsad.

Att jag inte nämnde migration i slutsatsen beror på att det egentligen inte var något ämne för diskussionerna, i varje fall inte alls på det sätt som det varit vid tidigare rådsmöten.

Jag kunde däremot ha nämnt att som vanligt träffades jag, Danmarks statsminister Mette Frederiksen, Italiens premiärminister Giorgia Meloni och ett antal till och diskuterade en gemensam syn på migrationsfrågor inför kommande möten. Det gör vi vid nästan varje möte i Europeiska rådet. Den här gången låg fokus på återvändandefrågor, samarbete med länder som inte vill ta emot sina egna medborgare, utvisningsbeslut och sådana saker.

Det finns en växande grupp europeiska länder som tycker att detta fungerar för dåligt i EU. Ursula von der Leyen brukar säga att sammantaget i EU vägrar 80 procent av de som får ett utvisningsbeslut att följa det. De stannar kvar. I Sverige är det precis tvärtom. Det är 20 procent som stannar kvar här. Vi har alltså kommit mycket längre än andra och ses numera, till skillnad från förr, som ett föredöme i de här frågorna.

Det är intressant att länder som Sverige, Danmark och Italien, som har ganska olika sorters regeringar, kan samarbeta väl för att förbättra den europeiska migrationspolitiken.