Herr talman! Jag kommer att fortsätta med mina klimatfrågor. Men jag vill först, å demokratins vägnar, säga att vi alla tjänar på att ha en respektfull ton i kammaren. Statsministern är gäst här, och alla vi som ställer frågor har rätt att ställa frågor. Ingen av oss är nämligen statsminister och var alltså inte där. Vi förtjänar ett artigt bemötande. Vi är folkets representanter. Det handlar också om signaler som går långt utanför det här huset.

Jag undanber mig en replik i statsministerns nästa anförande. Jag kommer nämligen inte att kunna besvara den.

Med det sagt vill jag gå in på klimat igen. Det är otydligt vilken linje Sverige driver och vad som sker på EU-nivån. Å ena sidan pratar kommissionen om 90 procent och att det ska vara den siffran. Å andra sidan enas man om någon luddig överenskommelse. Nu sitter miljöministrarna i något slags klister och ska konkretisera. Men det finns stora undantag. Artikel 6 är ett sådant.

Om statsministern inte lyssnar på oss undrar jag om statsministern vill att Kina ska gå före när det gäller näringslivet och jobben i framtiden.