Herr talman! Till att börja med tycker jag att Socialdemokraterna fick de svar som deras frågor förtjänade, varken mer eller mindre. Man kan ha öppna, ärliga diskussioner eller ha diskussioner på det sättet. Jag tycker att det ger ganska lite att ställa den sortens frågor, som uppenbarligen inte syftar till en konstruktiv diskussion utan till något helt annat. Men ledamöter ställer sina frågor, och jag ger mina svar. Vi kan enas om att vara oeniga i den frågan.

När det gäller det andra vet jag inte exakt vad som avses. Vi pratar alltså om återrapportering från ett möte i Europeiska rådet, som fattade ett enhälligt beslut om saker som sedan går vidare till miljörådet, som sitter med det just nu.

Jag tycker inte att det var några konstigheter. Allt detta byggde på det brev som kommissionen skrev till medlemsstaterna i förväg. Man kan tycka lite olika om innehållet i det, men det bygger i allt väsentligt på att kommissionen vill att vi upprätthåller de europeiska målsättningarna, som är stadfästa sedan tidigare, men också visar en gnutta flexibilitet och lyhördhet inför olika länders synpunkter, inte minst Sveriges och Finlands synpunkter. Det tycker jag att vi bara ska vara glada över.

Vill man gnälla över det kan man göra det. Men då ska man väl också följa upp det med politik som visar att man själv kan nå de mål för det svenska skogsbruket till andra länders nytta som regeringen inte tänker nå upp till, eftersom de är dåliga för Sverige. Men det är ständigt denna plakatpolitik, Jytte Guteland, där ni låtsas leva upp till saker och ting som ni själva inte lever upp till. Ni gör inte ens försök att leva upp till dem. Men jag kan inte reda ut det där åt er. Det får ni reda ut själva.

Jag tycker att det var bra att EU kunde enas om en gemensam linje, som nu går vidare till miljörådet och som i bästa fall landar i ett tydligt europeiskt bidrag till klimatkonferensen som börjar nästa vecka.

(Applåder)