Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten och hittills givna svar.

I slutsatserna från mötet betonas att EU kraftigt ska öka sin försvarsberedskap till 2030. Syftet är att Europa ska kunna hantera militära hot snabbare och gemensamt. Det är bekant för alla här i salen. Men hemläxan är tydlig, nämligen att den europeiska försvarsindustrin ska stärkas.

För mig som liberal är det här en viktig fråga. Sverige bör aktivt bidra till att EU:s gemensamma försvarsförmåga stärks på alla sätt vi kan. Utan vapen kan vi inte försvara vår frihet, vilket kanske föga förvånande osökt för mina tankar till försvarsindustrin hemma i Örebro län, närmare bestämt i Karlskoga, och även till det statsministern sa om att fler länder måste göra mer.

Jag rör mig mycket ute i skog och mark hemma utanför Mullhyttan, som ligger ett stenkast söder om skjutfälten i Villingsberg. När man rör sig i skogen hör man ofta mullret från skjutfälten – lite oklart om det är försvarets skjutfält eller försvarsindustrins skjutfält. Men när det gäller försvarsindustrins skjutfält är orderböckerna fulla för lång tid framöver. Det här är något som de ofta pratar om som en flaskhals för själva produktionen. Kan man inte testa kan man inte producera, och då kan man inte leverera.

Vad anser statsministern att vi kan göra för att se över miljötillstånden och utöka de tider som försvarsindustrin får testa sin materiel och sina vapen? Det är faktiskt en existentiell fråga.