Herr talman! Om jag skulle tro på allt som stod i tidningarna skulle jag inte ha tid att jobba. Jag deltar i stället i diskussionerna; det är lite mer meningsfullt än att spekulera.

Jag brukar både inför och efter rådsmötena vara noga med att säga att jag aldrig intecknar beslut i förväg. Det här är ganska levande möten – man vet inte exakt hur besluten till slut kommer att forma sig. Det finns också skäl till att Sverige tillsammans med andra nordiska länder, med baltiska stater, ofta med Tyskland och Irland och ibland med Polen gör gemensam sak för att kunna påverka besluten i rätt riktning. Det här handlar alltså inte om några i förväg riggade beslut.

Sammantaget var det ingen som helst tvekan om att det motstånd som framför allt Belgien visade i Köpenhamn upprepades i Bryssel. Den här gången var det fler länder som ville ha svar på sina frågor. Det berodde, som jag precis sa, på att man understryker att det rör sig om ett kollektivt ansvarstagande. Det är alltså fler länder som ska dela på de teoretiska juridiska risker som skulle kunna finnas. Då är det fler länder, av väldigt olika politisk färg, som vill veta exakt hur det kan påverka deras ekonomi. Detta har inte ett dugg med högerpopulism att göra – i så fall var Tyskland och Frankrike fram till för bara några månader sedan högerpopulistiska. Det där är bara en okunnig synpunkt.

Faktum är att 90 procent av alla tillgångar finns i Belgien. Euroclear är den stora innehavaren, och de ser en del risker. Jag tycker inte att man ska bagatellisera dem, men det förändrar inte vår grunduppfattning. Dessa frågor ska i stället besvaras. Hur ser vi till att det inte blir ohanterliga juridiska risker för Belgien i ett läge där vi har alla skäl att använda de ryska tillgångarna till Ukrainas fromma?

Svaret på den andra frågan är ja. Vi kommer självklart att delta i de diskussioner med andra frontstater som Finland har bjudit in till.

(Applåder)