Herr talman! Statsministern sätter fingret på en ganska central punkt: Storbritannien är ett väldigt europeiskt land det också – säg bara inte det så att Nigel Farage hör!

Det här är såklart någonting man behöver sätta fingret på när man pratar om Europa och våra gemensamma intressen överlag. Den europeiska unionen är ett samarbetsforum för flera av de europeiska länderna. Flera vill vara med i den gemenskapen. Ett land har förvisso valt att lämna men har för den sakens skull inte förändrat sin geografi nämnvärt.

Ser statsministern att det finns möjligheter till framgång här? Finns det ett gehör hos andra europeiska stats- och regeringschefer för just det här perspektivet, eller slår de dövörat till och tillåter hela tiden de nationella intressena att råda?