Fru talman! Jag tycker att det har framgått att regeringen inte, åtminstone inte i nuläget, avser att ge ett samhällsuppdrag för att kapa ledtiderna i de här långa upphandlingsprocesserna och snabba på byggtakten.

Jag tycker dock fortfarande att motivet är något vagare, även om justitieministern nu anförde att det inte handlar om ideologiskt motiverade skäl utan snarare om pragmatiska. Men av just den anledningen tycker jag att det är lite märkligt att man hävdar att den rådande ordningen ska bevaras för att det är det mest effektiva sättet. Det är ju bevisligen inte särskilt effektivt. Även Kriminalvården har pekat på hur man skulle kunna göra detta mer effektivt, vilket också är anledningen till att vi över huvud taget har den här debatten.

Det här med ett ökat intresse från fastighetsbranschen tycker jag i och för sig känns typiskt moderat – det får man väl säga. Vi kommer säkert alla ihåg hur det var förra året, när vi socialdemokrater föreslog en annan ordning för HVB-hemmen, där varken gängkriminella eller för den delen andra privata lycksökare ska kunna driva HVB-hem efter de larmrapporter som kommit. Då svarade statsministern att det vore som att förbjuda privata fastighetsägare. Det är naturligtvis en befängd jämförelse, av lätt insedda skäl, men jag förstår att det kanske finns en moderat instinkt när det kommer till de privata fastighetsägarna.

Det är väl också av den anledningen kanske bäst att förtydliga att vi socialdemokrater alltså inte har föreslagit något förbud mot privata fastighetsägare vare sig när det kommer till HVB-hem eller fängelser.

Det handlar i stället om att låta Kriminalvården använda samma modell som Försvarsmakten för att använda statens muskler och kapacitet för att snabbt och effektivt bygga nya samhällskritiska anstaltsfastigheter genom att hoppa över krångliga och tidskrävande upphandlingssteg.

Jag hade möjligtvis kunnat förstå justitieministerns svala intresse om det vore så att regeringen hade tittat ordentligt på frågan och ansvarig myndighet hade avrått eller något liknande. Men nu är det precis tvärtom; det är Kriminalvården själv som har pekat på detta som en lösning. Jag hade också kunnat förstå det om det vore så att regeringen bedömde att det var alldeles för osäkert om detta skulle fungera i praktiken. Men här behöver justitieministern faktiskt bara lyfta luren till sin kollega försvarsministern och fråga hur det fungerar. Och det verkar fungera ganska bra där.

Fru talman! Jag ska erkänna att jag också har tänkt tanken att det svala intresset kanske beror på att förslaget faktiskt kommer från oss socialdemokrater. Jag vill verkligen inte tro det, men det är ett mönster som ändå skulle kännas igen. Vi har ju lagt fram tämligen många förslag på området den här mandatperioden – att stoppa gängkriminella från att driva HVB-hem, att kriminalisera smitning från delgivning, att införa en maffialag och så vidare. Allt det har regeringen sagt nej till.

Det finns också en annan tänkbar förklaring. Nu hörde jag visserligen justitieministern försäkra tidigare talare om att det inte var ideologiskt motiverat, men jag känner mig ändå nödgad att fråga om det möjligtvis kan vara så att regeringen är så mån om att bevara det här systemet för att underlätta för vidare privatisering av fängelseverksamhet. Jag passar på att ställa den frågan. Kan justitieministern lugna mig på den punkten och säga att det inte finns i tangentens riktning att privatisera också fängelseverksamhet framöver? Det skulle jag verkligen uppskatta.