Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser att tänka om avseende upphandlingsförfarandet och ge ett samhällsuppdrag till Specialfastigheter AB eller annan lämplig statlig aktör för att kapa ledtiderna för upphandling och byggande av nya anstaltsplatser i Sverige.

Den ansträngda beläggningssituationen i anstalter och häkten beror på att utbyggnaden av Kriminalvården inleddes alldeles för sent. Detta beror i sin tur på felprioriteringar och uteblivna beslut av tidigare regeringar. Samtidigt innebär den omläggning av rättspolitiken som nu sker att fler kommer att sitta i fängelse och under längre tid än i dag. Det handlar i grunden om rättvisa. Samhället ska skyddas från farliga kriminella, och brottsoffer ska få tydligare upprättelse. Farliga personer ska låsas in, så att alla skötsamma människor vågar vara ute. Det pågår också sedan regeringsskiftet ett intensivt arbete för att möta behovet av anstaltsplatser här och nu. Samtidigt skapar vi förutsättningar för en fortsatt expansion på längre sikt och hittar lösningar för att minska trycket.

Kriminalvårdens utbyggnadsplan för perioden 2025–2034 innebär en historisk expansion mot målet att ha 29 000 platser i häkte och anstalt till 2034. Det innebär nästan en tredubbling av antalet platser. För att möjliggöra detta har samtidigt Kriminalvårdens anslag stärkts kraftigt. Mellan 2023 och 2028 beräknas anslaget öka från 14,1 till 31,5 miljarder kronor. Det är alltså en anslagsökning med rekordstora 123 procent.

Sedan den här regeringen tillträdde har antalet anstalts- och häktesplatser ökat med nära 3 800. Kriminalvården planerar för att ytterligare cirka 1 400 platser ska tillkomma fram till sommaren 2026. Expansionen under mandatperioden motsvarar därmed totalt sju nya Kumla-anstalter. Det kan jämföras med antalet platser motsvarande två Kumla-anstalter som blev resultatet under åtta år med Socialdemokraterna i regeringsställning.

Även om antalet platser har ökat kraftigt sedan regeringsskiftet är det angeläget att expansionen fortsätter och underlättas genom effektivare arbetssätt och processer för en snabb och kostnadseffektiv expansion som motsvarar behovet utifrån regeringens aviserade reformer i budgetpropositionen för 2026. Här är förstås samarbetet mellan berörda aktörer helt avgörande – Kriminalvården, kommuner, fastighetsföretag, byggföretag och andra. I februari i år utsåg regeringen en nationell samordnare med uppdrag att stödja utbyggnaden av Kriminalvården, och då inte minst öka trycket i relationerna mellan myndigheten och andra relevanta aktörer.

Regeringen vidtar även andra åtgärder för att öka kapaciteten i anstalterna. En utredning har lämnat förslag på ändringar i plan- och byggregelverket. Det tar sikte på att förenkla för utbyggnaden av häkten och anstalter. De förslagen bereder vi just nu inom Regeringskansliet. En helt ny utredning ser också över hela fängelse- och häkteslagstiftningen för att underlätta expansionen av Kriminalvården och inte minst för att skapa en större flexibilitet i regelverken.

I sammanhanget vill jag också lyfta fram att fler intagna som är utländska medborgare ska avtjäna sina fängelsestraff i sina hemländer. Det är genom en ny lagstiftning som trädde i kraft nu i somras. I juni tecknade Sverige som bekant ett avtal med Estland om att hyra 600 platser i anstalten i Tartu för intagna från Sverige. Målet är att de första intagna ska kunna placeras där efter halvårsskiftet nästa år.

När det gäller expansionen av platser under mandatperioden har den i hög grad skett genom förtätning, det vill säga antingen dubbelbeläggning i celler eller moduler inom befintliga anläggningar. I de processerna är det statligt helägda företaget Specialfastigheter en central aktör, eftersom bolaget äger nästan 90 procent av de befintliga anstalterna.

I den fortsatta expansionen är nybyggnation avgörande. Specialfastigheter har i den bemärkelsen inte någon särställning vad gäller kriminalvårdsfastigheter. Tvärtom kan man se att Kriminalvårdens senaste upphandlingar av hyresvärdar har visat på ett ökat intresse från fastighetsmarknaden. Vi kan se en bred mobilisering av flera olika aktörer som också är gynnsam för expansionen.

Jag är inte någon principiell motståndare till ett samhällsuppdrag utan tycker att det är en helt pragmatisk bedömning av vilket sätt det är bäst att gå fram på. Ett uppdrag av den karaktären till en statlig aktör skulle om vi tittar på det formella kräva ett tydligt marknadsmisslyckande och dessutom att samtliga andra alternativ och verktyg, till exempel branschgemensamma stöd, är uttömda.

Jag utesluter ingenting när vi blickar framåt för att effektivisera och underlätta Kriminalvårdens fortsatta expansion. För närvarande ser jag inte att det finns en stark efterfrågan på just den åtgärden, men vi utesluter ingenting när vi blickar framåt.