Herr talman! Först, för att det inte ska missförstås: Det var alltså retoriska alternativ som en premiärminister ställde upp för att klargöra att vi inte har så många alternativ. Personen sa direkt att ett alternativ är att ge upp Ukraina. Men det alternativet går bort, och då är det två kvar: Vi kan se till att få fram pengarna ur nationella budgetar, men åtminstone hälften av EU:s budgetar är extremt ansträngda. Eller så kan vi använda tillgångar som i grund och botten är ryska men som vi i Europa har frusit.

Jag tror att man mer ska se det som att det inte finns några perfekta lösningar. De som letar efter felfria lösningar kommer att leta förgäves. Om man säger nej till frysta ryska tillgångar och nej till att ge upp Ukraina handlar det om att ta massiva belopp ur vartenda EU-lands egen budget, större belopp än vad som annars skulle krävas. Det är helt enkelt inte realistiskt. Det var nog ett sätt att säga: Uteslut inte den dellösning som ändå ligger närmast bara för att den också rymmer ett antal problem. Så ska man tolka det.

När det gäller de 27 och de 26 borde jag ha sagt i min återrapportering att vi fattade alla beslut som gällde Ukraina med så kallat tyst medgivande, det vill säga att 26 enas och att Ungern står utanför men inte blockerar besluten. Fråga mig inte varför, men så är det. Detta gäller i alla frågor om Ukraina utom medlemskapsfrågorna, där vi inte kommer längre utan Ungerns medgivande, och Ungern säger nej. Det gäller allt som kretsar kring att exempelvis öppna nya kapitel för Ukrainas del.

Just nu tar vi det vi har. Vi har möjlighet att agera som 26 i EU:s namn men inte när det gäller fortsatta medlemskapsförhandlingar. Detta lider just nu inte minst Moldavien av eftersom de också blockeras på grund av Ungern.