Herr talman! Jag fortsätter lite på spåret om de frysta ryska tillgångarna, mest för att statsministern sa en sak i själva återrapporten, nämligen att tre olika alternativ hade diskuterats: Man kan använda de frysta ryska tillgångarna, var och en kan betala för sig eller så blir det ingenting alls.

Då blev jag lite orolig. Om man nu lyckas låsa upp de frysta ryska tillgångarna, är det statsministerns bedömning att många länder kommer att låta bli att bidra på egen hand? En kvalificerad gissning är att både och, så att säga, kommer att behövas. Det var de ryska frysta tillgångarna.

Sedan har vi beslutsordningen i EU. Där har vi Ungern och kanske till viss del även Slovakien, och vem vet vilka fler som kommer att sätta sig på tvären framöver? Diskuterade man, kanske inte på själva mötet men ändå i själva sammanhanget, hur detta ska lösas framöver? Det är ju i längden ohållbart att ha det som det har varit den senaste tiden.

När det gäller konkurrens och klimat vill jag säga tack till statsministern för att han försvarar den svenska skogen och skogsbruket. Det är jätteviktigt. Däremot är det lika viktigt att EU:s klimatmål ligger fast. Även om vi gärna hade sett en lite starkare skrivning än det som Sverige driver hoppas vi ändå att det ska gå bra och att det blir de som talar för klimatet som tar hem majoriteten i själva beslutet.