Fru talman! Tack till ministern!
Med mindre än fem år kvar till 2030 är världen fortfarande långt ifrån att uppnå de globala jämställdhetsmålen. Om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt beräknar FN att det kan dröja 286 år – alltså till år 2311 – innan vi når full jämställdhet i världen.
Att Sveriges nedskärningar i biståndet förväntas minska med en tredjedel till 2028 kan verka marginellt ur ett globalt perspektiv. Men i praktiken innebär det bortprioriterade abortkliniker, förlorade skydd för kvinnorättskämpar och uteblivna kampanjer mot diskriminerande lagförslag. Det innebär att politiker inte längre ställs till svars för korruption och att våldsutsatta hbtqi-personer inte får den hjälp de behöver.
En sak är säker: Att minska biståndet – särskilt det som går till jämställdhet – i en tid av väpnade konflikter, kriser och ökande auktoritärt styre och mer svält är kortsiktigt. Det är ett strategiskt misstag som gör världen farligare för oss alla.
Det är en vedertagen realitet i konfliktzoner att våld mot kvinnor ökar och att arbete för jämställdhet får stryka på foten i kriser och krig. Benjamin Dousa talar gärna om stödet till Ukraina. Att Sverige ska stötta Ukrainas kamp för frihet på alla sätt vi kan står alla riksdagspartier bakom.
Sedan 2007 har andelen svenska insatser som haft jämställdhet som del- eller huvudmål legat på över 80 procent. Sedan 2020 har trenden vänt, och de senaste åren lutar kurvan brant nedåt. Enligt Sidas senaste årsredovisning bidrar numera bara 65 procent av Sidas bistånd till jämställdhet. Andelen insatser där jämställdhet var huvudmålet har samtidigt minskat från 18 till 10 procent.
Biståndet till Ukraina är här ett tydligt exempel. Där pågår inte bara ett brutalt krig mot en imperialistisk angripare utan också en systematisk attack mot kvinnors kroppar, rättigheter och liv.
År 2022–2023 bidrog cirka 60 procent av biståndet till att främja jämställdhet på olika sätt i Ukraina. År 2024 hade nivån rasat till 6 procent. Endast 6 procent av Sveriges omfattande stöd bidrar till att öka jämställdheten i landet, trots att det är en helt avgörande fråga för att Ukraina ska kunna närma sig ett EU-medlemskap. Därmed minskar förutsättningarna för att bygga ett hållbart och stabilt ukrainskt samhälle och ett säkert Europa.
Det är ett svek mot Ukraina och de ukrainska kvinnorna. Man kan naturligtvis resonera som biståndsministern just gjorde om att allt bistånd till Ukraina också gynnar kvinnor. Men det är en helt annan sak än att man också ska ha ett systematiskt jämställdhetsarbete. Båda sakerna behövs. Man kan inte säga: Nu fick ni en väg, därför får ni inte några mer rättigheter. Jag hoppas att det inte är så ministern menar. Men det var så det lät.
De siffror som jag just räknade upp talar sitt tydliga språk. Trots att Benjamin Dousa upprepar utfästelser om att Sverige ska vara en stark kraft för jämställdhet sviker regeringen världens kvinnor.